Peppar på Redaktionens läppar

Vi kom över ett ex av det som kan kallas en "het potatis"just nu


Förhoppningsvis har ni redan läst om OLW's Sourcream and Pepper i en snabbmatsblogg nära er.

Nu kommer smakrecensionen.

Gott men för lite peppar. Vi har ju suktat efter dessa och hoppats på en lite vass och syrlig potatisskiva. men den är mest mjuk och lite svag svag svag vitlökig i smaken. Lite för snäll.

Det är fortfarande gott, visst. Men pepparn håller sig för mycket i bakgrunden likt en blyg pojke på tonårsdisco som vill dansa med populäraste tjejen i skolan.

Men vi rekommenderar ändå att ni tar er en test själva. För även om vi sitter här och peppar-drygar oss så är det ju ett oomkullrunkeligt faktum att Redaktionspåsen är tom som en skolsal i juli. Bara så att ni inte missar nåt och sen ber oss dra dit pepparn växer (veckans Göteborg!-inlägg)

Peppar på allas läppar

Peppar verkar vara i ropet...

Nu lanserar Old London Wasa en ny smak i sin portfölj av friterade potatisskivor.

Sour Cream and Pepper.

OLW ville ta fram en kombination av igenkännande och rena, klassiska smaker. Och eftersom var tredje påse chips vi drar i oss är Sour Cream and Onion så var det kanske självklart att "surkrämen" fick följa med ner i kryddmixen. Lägg därtill en liten skvätt peppar och "voilá" - en ny smak är född.

Vi har inte smakat(än) men återkommer så snart vi har lagt vantarna på en påse! Känslan är lite avvaktande positiva, kan bli bra. Pepparchips i sig är ju ganska tråkiga i längden ("håller-inte-en-hel-påse"-teorin) men en smak som är lite underskattad ändå. Kanske kan det här vara succéreceptet?

(notera även den nya designen som ligger med i bild i pressreleasen, men inte på hemsidan..)

(saxat fritt ur OLW's pressrelease)

La-di-fuckin'-da

Varför, hur, vem och vad?



Estrellas "tillfälliga upplaga" av Tra-la-la-chips med smak av Italien.

Varför: varför namnet Tra-la-la? För att ni sponsrar Melodifestivalen?(nä, det är OLW) För att man sjunger mer i Italien? För att man brister ut i skönsång av era chips? Inget svar på påsen, inget svar på Krafts Hemsida. Inget svar nånstans.
Och varför kombinationen limegrönt och rosa på påsen? Som en spottloska av tuttifrutti rätt i ögonen. Hemskt

Hur: hur tänkte ni när ni "kom på"(läs: förlorade förståndet) namnet Tra-la-la? Hur många 1000 gånger bättre namn slängdes i papperskorgen? Hur förklarar ni smaken "Italienska smaker" med "kryddor från Italien". Det är ju bara lökpulver, vitlökspulver, ostpulver och oregano. I extremt liten mängd

Vem: vem var det som kom på namn(en prao-elev?) och kryddning (nån som har blåsor i munnen och överkänsliga smaklökar?) och har någon av dessa kvar sitt jobb eller prao-tjänst?

Vad: vad smakar det? För vi vet då inte. Kryddorna har effektivt dämpat den goda potatissmaken från ett lättsaltat potatischips. Men däremot inte lyft det högre än ett A4-papper med lite spillt paprikapulver på.

Att kalla det meningslöst är en förolämpning mot allt som är meningslöst.

Det är sällan som vi tycker illa om saker, vi är nästintill för snälla på Redaktionen. Vi försöker ju vara positivt inställda till alla som vill göra vår vardag godare och snabbare.

Men om Estrella Tra-La-la-chips finns inget snällt att säga. Finns inget positivt att skriva. Inte ens att dom är slut, för vi vill inte ens äta upp det som är kvar i påsen. Och vill inte bjuda bort det heller. Så här står vi - jäkligt otrallande med en technicolor-spya till påse och ett innehåll som lovar lite och uppfyller det löftet till 100%.

(What's next "Tjofadderittan-nötter"? "Jordnötsringarna Jopphejdihejda"?)

Salt gillar dom och vi gillar ju Stellan, men här går våra åsikter isär, sorry.

Massa Meze

Fontana planerar att fylla våra bord med meze. Först ut är vindolmarna. Och vi stod på smak-listan.

Meze- små rätter likt den spanska tapan. Att njuta som del av en större måltid eller lite smaskig lyx-snacks.

Vindolmarna är vinblad som är fyllda med ris och stora som en överviktig tumme.

Smaken är lite lätt syrlig och fräsch. Vi hade haft dem i Redaktionskylen och öppnade och åt direkt - vilket inte rekommenderas. Är dom för kalla så blir det lite trist efter ett tag.

Låt dom bli lite rumstempererade och servera med andra smårätter. Kanske kan det till och med vara ett gott tillbehör till grillat?

Burken innehåller ca 10 stycken så njut den med ett par vänner eller sitt och smaska ordentligt med dolme i din ensamhet.

Skall man invända mot något så är det väl kanske att ensamma, en vanlig vardag i ett vanligt april-regnigt kök så blir det inte så meze-festligt som det är när man stöter på vindolmar på meze-krogar. Det kan bli lite trist om man inte anstränger sig(och ett Redaktionskök med kassa kaffekoppsfat som uppläggning funkar inte). Och äter man själv så blir det lätt för mycket. Ett par-tre dolmar är vad man klarar av innan det börjar växa i munnen.

Men i rätt sällskap så sitter vindolmen som en smäck!


(Tack Fontana för bildmaterial och smakprov)

Kalamattias

Oliver på ett gammalt sätt fast nytt.

Grekerna på Fontana har sett till att plocka hem ännu en delikatess. Kalamatoliver i olivolja.

Oliver är gott, oliver från trakterna kring staden Kalamata är ännu godare. Lägg dem i olivolja och du har en veritabel fullträff.

Det bästa är "storytellingen" som Fontana kan bjuda upp till:
"– På den grekiska sidan av Cypern, där jag kommer ifrån, åt vi oliver som godis när vi var små. Och det var ett godis som våra föräldrar inte hade något emot. De visste ju att det var nyttigt för oss. När jag äter oliver idag häller jag alltid lite olivolja över dem. Det förhöjer smaken, säger Frixos Papadopoulous, Fontanas grundare och vd. "

Vem faller inte pladask för sånt? Bara storyn i sig får en att vilja köpa. Genuint, exotiskt och hjärtvärmande på samma gång...


Känns som att i den klimatförändrade heta sommaren kommer att accentueras av en skål Kalamatoliver i olivolja på sommarlunch-bordet. Vi längtar redan...

(citat,pressrelease från Fontana)

Tre Naturister!

Med smak av naturen i påsen?

Fazer ger sig in i nötter-russin-choklad-kampen. Verkar som om alla som kan producera något av tidigare nämnda tre produkter helt plötsligt plockar fram en "Nöt/frukt/choklad"-mix ur bakfickan.

Och hur klarar sig Fazer då?

En mix av konsistenser i den ena, en mix av chokladtäckta grejer i den andra och en väl avvägd blandning i den tredje.

Tastes of Nature Frukt- och chokladblandning: Chokladdragérade hasselnötter, jordnötter och russin, samt rostade cashewnötter. - Hellooo chockladtäcke. Smakar bara choklad allting. Nästan till och med cashewnötterna. Enformigt.

Tastes of Nature Nöt- och chokladblandning: Chokladdragérade bananer, mörka chokladlinser och torkade äpplen. Här är konsistenserna så olika så det blir svårt att tugga - frasiga men chokladtäckta bananer, en mjuk chokladlins och en seg äppelbit. Blir en väldigt konstig munupplevelse...

Tastes of Nature Tropisk frukt- och chokladblandning: Torkad papaya och ananas, chokladdragérade jordnötter, samt rostade cashewnötter.
Bra smaker, bra saker , bra på alla sätt - påsen med alla rätt! Sött från frukten, lite sälta från nötter och mjuk choklad som en smekning runtomkring.

Sen har man en snygg omskrivning på påsen, typ "rätt storlek för bara dig att njuta av" eller nåt. Vilket ju alla fattar att det betyder - "lite mindre och lite dyrare".

Vi kommer att köpa igen, men då bara tropisk frukt- och chokladblandning. Den beigea påsen!

Dipp-ety-dodaa, dipp-ety-deeyy

En fraiche start på våren.

Valio, de laktosintolerantas räddande riddare på en vit häst, har släppt lite nya creme fraiche'r (hur fasiken skriver man plural på Creme Fraiche? Fraiches, Fraicher, Fraichistas??). Förvisso inte laktosfria - men fulla med smak.

Eftersom de lanseras som "kokbara och blir lätt en varm sås eller en kall dip" så var det lätt att förstå att det enda sättet att få rätsida på dippmöjligheterna var att be Redaktionen ta sig en liten dipp... Sagt och gjort, vi fick prover och raddade upp allt i vårt provkök.


Först. Lite cred-faktor är att kryddorna kommer från Santa Maria, ett så kallat strategiskt samarbete och cross-branding i kyldisken. Coolt tycker vi. Men om smaken påverkas, nja - det vetitusan.


3 smaker.


Chili & Mango - testfavorit. En sötaktig mangosötma, på ett chutneysätt utan klumpar. Och sen - kapoff! ett snyggt bett rätt i smaklöksfejan! Perfekt till lite mesproppiga grönsaker (läs gurkstavar)


Citron & Senap - den här är svår. Vi hittade extremt lite senap men detso mer spår av curry. Men här kan vi vara ute på extremt tunn is. Den här får ni nog testa själva för vi kommer nog att låta den stå - ja om vi inte skall göra typ stekt fisk, då kan den bli bra med sin citronkaraktär med en hint av curry. Men nu är vi ingen stekt-fisk-blogg så det lämnar vi därhän


Peppar & Paprika - också en liten härlig hetta. Men här så förkroppsligar man det som brukar kallas "pepprig". Paprikan blir mer en känsla av rosépeppar. På ett gott sätt. Passar bra till lite mer karaktärsdanande snacks (läs: blomkålsbuketter eller grillchips).


Vi har inget emot det här. Tvärtom - en skön dipp som är helt okej. Och om man nu är sån som envisas med att laga mat, ja då har du en snabb sås om det skulle knipa!


( för er som vill veta mer kolla in vår vän som oxå testat)

Crap in a bag!

Vi är oftast snälla och gillar det mesta. Men det går inte alltid.

Inte med Twiglets.

Snacks från England, påminner i smaken som Marmite om man nu vet hur det smakar.

Om man inte vet så kan vi berätta. Det smakar apa! Eller nä, vi har aldrig smakat apa(tastes like chicken?) så det kan vi ju inte säga.
Men tänk er att ni gör nåt i ugnen och sen så bränner det fast i plåten. En riktigt stor klump bränt. Det smakar exakt så. Eller om ni grillar nåt till oigenkännelighet - och då menar vi inte att det är äckligt med lite bränd "crisp". Men här pratar vi en klump med bränt nånting.

Dessutom fick vi betala 44,90 för en 150 grams påse. Ja, här nånstans skulle vi kanske ha bromsat men det var ändå viktigt. Det var ju för er skull.

Så. Beware. Det här är ren och skär "waste".
(och alla engelsmän som gillar Marmite/australiensare som gillar vegemite(motsvarighet till Marmite) - knock yourselves out!)

And the Emmi goes to....

Ett schweiziskt ostföretag på väg in i Sverige. Vi fick möjlighet att kolla förutsättningarna.

Kort om Emmi: Schweiziskt mejeriföretag. 1000-tals anställda. Producerar ett gäng med mejeriprodukter, däribland ostar. Äger en 1-kilometer lång ostgrotta i Kaltbach där man lagrar ca 4000 emmentaler och 2000 gruyère (ostgrotta = FastFoodLoverFantasi! Reds. anm.) Och man bad oss kolla av sortimentet.

Om ostarna: vi fick smaka ett flertal olika sorter och varianter. Och väljer att nämna 3 hårdostar speciellt.

Kaltbach Emmentaler: nötig, len. god

Kaltbach Le Gruyère: bitig, salt men inte jobbigt stark. Jättegod

Tète de moine Pirouette: skojig - en rund ost med en liten "skrapa" i mitten som när man snurrar runt den ovanpå osten så karvas det fram små "ostblommor" (En bukett ost= Ännu en FastFoodLoversFantasi! Reds. Anm.). Smakar lite lent skarp, typ... Mer en rolig grej för den större festen än nåt man kanske skrapar i sig själv på en kväll(?)

Och. Innan ni börjar ostsnobba er o kommentarerna: visst, bor man i en större stad där det finns en ostleverantör utöver plockdisken på [insert valfri livsmedelkedja] som t.ex. Hötorgshallen i Stockholm, NK's ostdisk, Möllans ost i Malmö eller Hugo Ericson i Saluhallen i Götelaborg så kan man säkert hitta ostar som vida överstiger exklusivitet och smakupplevelse och exentricitet.

Men. Vi tänker lite bredare än så. På gemene man som äntligen kan njuta av hårdostar med god smak och kvalité och inte är hänvisade till endast Höng och risiga brietårtor och ostkuber på hushållsost.
För Emmis ovanstående ostar är en säker väg till en trevlig afton. Tycker vi i alla fall.
Så håll utkik i ostdiskarna

(Emmi har oxå lite racletteost men det tycker vi är lite "mycket skrik för lite ull" om man inte sitter i ett Schweiziskt Chalet med ett helt raclettehjul...)

Förtäckt kyckling

Vi går på Taco Bar igen

Den här gången ger vi oss den på att inte färgas av tidigare aversioner. Inte se på priserna och vad man får (läs: lite) och hur de kryddat sina anrättningar (läs: lite). Däremot ha i åtanke deras chili som visade sig vara en liten höjdare avseende smak.

Väl där testar vi deras nya "Chicken Burrito"(ny för oss iallafall). Passar på att slänga med en "Dipptallrik" medans vi väntar på "the Main event".

Dipptallriken för 35 svenska pesos visar sig vara en liten smyghöjdare. Tre dipper, salsa, ostsås och böndipp. Gott, hyfsat rikligt med både chips o dipp. Kan funka som "stärka-upp-tallrik" till andra halvfjösiga portioner.

Sen, burriton. Saftig, välfylld och med en klar smak av bönor... Men vänta nu, det stod ju inte i innehållsförteckningen. Eller är det böndippen som hänger kvar från dipptallriken? Näää...hmmm..efter att ha frågat och fått bekräftat - "-jajjamensan, det är bönor i"... Okej, hmmm. Inte för att vi inte gillar bönor, au contraire mes amis. Men det smakar för mucho bönor. Kycklingen drunknar i den mosade bönans fadda mjukhet. Lite som i en kvicksand i en äventyrsfilm från 40-talet.

Och som vi alla vet så ställer för mycket bönor till med trubbel "south of the border"....

Så på det hela blir det ju lite halvtrist. Annars helt okej. Kostar lite under 50-lappen(47:-?). Känns nån krona för dyr.

TacoBar är fortfarande lite på avbytarbänken för oss även om vi gillar deras expansionsplaner. Men finns det ingen utmanare? Lite konstigt är det ju att i ett land där fredagsmiddagarna i varje hushåll består till 65% av Tacos (resterande är en blandning av gratänger, fläskfiléer och asiatiskt. Tror vi. Vi har inga som helst belägg för detta. Alls.) bara finns en kedja som serverar mexikansk mat. Dessutom är ju TexMex/Mexikanskt så ätvänligt som snabbmat. 90% är ju insvept i nån slags tunnt bröd. En jättesmart förpackning.

Risfesten!

Den gamla riskakan tar steget in i 2000-talet. Och resultatet låter inte vänta på sig.

Riskakan, älskad och hatad.
En risig puck, lätt för att bli mjuk, smaksättningar som dammar på fingrarna istället för att dansa på smaklökarna och med en tråkighetsfaktor som får torkande väggfärg att framstå som Las Vegas.

Vi på Redaktionen har inte riktigt sjungigt riskakans lov även om vi setts nynna lite lätt när man tar den där första riskakan i paketet och tänker att " det är inte så tokigt det här ändå...". Men vi vet ju alla hur det går.

Men. Nu har friskisfrälsarna från Friggs fräschat upp sig. Och det med dunder och brak.

Friggs Multikaka. Bara namnet tar oss från riskakans 1995 till minst 2004

Vi citerar från pressinfon:

"Basen i Multikakorna är majs, råris, hirs och dinkel. Den finns i två smaker, dels quinoa/havre, dels sesam/linfrö, med lagom sälta från havssalt. Multikakorna har låg salthalt och hög fiberhalt vilket ger en skön mättnadskänsla och de är märkta med det nya nyckelhålet."
Vidare vill man förklara namnet Multikaka med att det är "allt på en gång, ett mellanmål, en smörgås, ett drinktilltugg, ett snacks". Well, maybe so.

Förutom all fancy pressinfo så fick vi även prov på de 2 olika smakerna. Vi högg naturligtvis in:

Havre&Quinoa: den godare av de 2. En mjuk, varm smak - drar nästan åt nypoppade popcorn. En lätt sälta gör det än behagligare.

Sesam&Linfrö: inte tokig alls. Kanske lite mer sval i sin framtoning men med en god sälta här också. Här är den än mer framträdande, dock utan att bli påträngande.

Men! Det är kanske inte bara smakerna som har gjort detta till en höjdare. Det är form och förpackning.
- Man har "lyckats" att få pucken att bli tunn likt en lärkvinge. Hanterbar och inte kvalmig efter 2 tuggor.
- Och man har förpackat den i portionspack om 5 kakor i varje. No more soft ricecookies!

Vi dansar en jigg av glädje. Sjunger Herrens lovpris. För detta är minsann ett mirakel. Nåt så tråkigt har blivit ack så trendigt och en veritabel succé i våra munnar! Köp!

RetroBågar

Vi firar en 40-åring idag.

OLW, företaget som har försett otaliga TV-soffor, förfester och dagen-efter-måltider med sina friterade potatisskivor och bågar av ost, fyller 40 år.

1967 åkte Direktör Lundström från Värmland till New York och "behold, he saw the light!!". Sen dess blev snacksandet sig aldrik likt igen.

Detta firar man med en jubileumsutgåva av sina karakteristiska ostbågar, Cheez Doodles. En "Limited Edition"-utgåva i guldpåse som är extra stor och extra mycket cheddarsmak i...

Vi gratulerar OLW på sin 40-årsdag och önskar goda 40 år till.



(för den som undrar så heter ostbågar "ostepop" på Norska)