3 okt. 2015

They F%£k you at the drive thru

När Leo Getz har rätt så går skam på torra land

Som ju alla minns från det tjog av Dödligt Vapen-filmer som kom ut under sent 80-tal och 90-talet så förpestades de båda sköna snutarna Riggs och Murtaughs tillvaro av en liten ettrig, klumpig halvtaskig småfifflare - Leo Getz. Full av egna teorier och citat gjorde han dessa hårdkokta polisthrillers till bitvisa skrattfester och gav livsråd på vägen för oss utan poddar från medelålders mediamän att luta oss emot.

Det som framstår som det starkaste citat för undertecknad var just "They f#%k you at the drive thru"(fullt klipp nedan) och det som bet sig fast som ett mantra att upprepa om och om igen varenda gång man blev utsatt för någon dålig kundupplevelse.


Och nu så var vi där igen, men denna gång med citatets verkliga innebörd och syftning. Dom fuckade mig i DT'n.

Lång historia kort: Fredagskväll. Två ystra barn i bilen som fick "bestämma vad vi ska äta till middag. Vad som helst.... Men vi åker förbi McDonald's på vägen, basåattnivet...".
"Jaaa, McDonalds, äntligen!!!! skrek de unisont. Sonen valde nya Maestro, dottern ville ha HM med cheeseburgare. Pappa valde en trygg famn att landa i och tog en Big Mac&Co. Milkshakes och pommes. En extra cheese. Ja, ni vet. Inga grillordrar, vanliga menyer. Inget problem.

Kan man ju tycka. Väl framme så var det knappt nån kö i DT'n. Det rullade på, allt fine and dandy. Att inte köra in till kanten för att kolla att vi har fått allt vi har beställt är ju ett klassiskt newbie-misstag - att tro att det blir rätt om man beställer något mer än en cheeseburgare och liten läsk. Det vet ju alla.
Samtidigt så är ju idén med DT att det ska gå ännu snabbare, att man ska kunna beställa, betala, köra. Så jag vägrar konsekvent att kolla - och visst har det missats både ett och annat men mest felplock av typen liten pommes istället för mellan(ganska bra egentligen) etc.
Väl hemma, på andra sidan stan, så börjar en varningsklocka ringa. Påsen känns väl lätt för att vara full av gössig njutning. Men inte kan de väl....

Jo, se det kunde man. En Maestro och en cheese saknades. Alltså själva "huvudrätten". Och inte ett felplock utan ett ej-plock. Det brast och det utväxlades hårda ord via telefon med berörd restaurang.*

Nånstans här kan man ju reflektera över hur viktigt det här är - i det stora hela. Och det är det inte. Men samtidigt, mittemellan våra skygglappar så är det här ju något som berör. För vi är ju inte ensamma om detta. Att få fel i DT'n är mer regel än undantag(well...) och något alla känner till.

Hur kan det ha blivit så? Och är det då  enklare att be om ursäkt och ersätta än att se till att det blir rätt? Och hur många tar sig omaket att klaga eller påpeka felen? Jag har då aldrig gjort det förr. Så klagomålen/ersättningen uppvägt mot de som aldrig klagar och lever med att de betalt för något de inte fått kanske går jämnt upp?
Men problemet med att driva folk från DT'n måste ju öka, dvs man går hellre in. Och hur svårt ska det vara att plocka en order som ska läggas i en påse istället för att läggas på en bricka? Ter sig än konstigare än något annat. Själva idén med DT förtas ju av att man ska behöva dubbelkolla sin order. Som att behöva dubbelkolla att man inte fått en spatel inopererad efter operation. Typ.

Vad tycker ni? Vad er er erfarenhet?



* En mycket vänlig medarbetare beklagade och bjöd på lunch dagen efter, hela notan för tre pers. Så uppföljningen på missnöjd kund kan man inte klaga på.

3 jan. 2015

2015

Hej igen 

Kollar man statistiken för fastfoodlovers.com så går staplarna inte precis uppåt och de flesta av besöken kommer från googlingar på en massa löst tjafs (typ snabbmat..såå, kanske inte tjafs ändå). Men det är väl ingen överraskning för någon - skriver man inte så finns man inte etc.

Redaktionen kan väl lätt ena sig att påståendet "2014 blev ganska kasst efter sommaren" när det kommer till skrivandet och rapporterandet. Däremot har det varit lite bättre på twitter (även om det har tagit stryk det med) och en ganska bra uppslutning kring Instagram. Så för er som mot all förmodan hittar hit och inte redan känner till vår övriga närvaro i sociala kanaler - följ gärna.

Hur har det blivit så här då? Ja, till viss del kan man väl skylla på flytten. 2010 omlokaliserade Redaktionen till Malmö och redan då märktes det direkt - mindre jippon att gå på, färre utskick från byråer och ett mindre utbud av snabbmatsrelaterade hak att besöka gav en lägre input och därmed lägre inspiration till output. Till saken hör också att mycket att Redaktionens sidoverksamhet (det riktiga jobb vi har vid sidan av fritidsbloggandet här) var utlokaliserat till en åker utanför Lund - vilket gav än sämre möjligheter att fara och flyga kors och tvärs genom stan för att testa saker.

Men det är inte bara externa faktorer - även den mest luttrade bloggare vet att det finns toppar och dalar och hösten 2014 har varit en enda lång dalvandring av oinspiration.

Det roligaste 2014 var ju MyBurger - den bästa hamburgertävlingen i Sverige - inte bara för att undertecknad sitter i juryn, men för att den är utspridd över året, involverar många och dessutom blir det bra kampanjburgare av alltihopa. Det näst bästa var boken "Nu äter vi" av Jenny Damberg - en otroligt intressant bok om varför vi äter det vi äter - nutidshistoria om matens utveckling i Sverige. Ett måste för alla som gillar det vi skriver om här och för dig som gillar att läsa. Och äta.
(fullödig recension kommer)

Många redaktionsmöten har ägnats åt hur framtiden ska se ut - ska vi lägga ner hela skiten, ska vi säga upp oss från våra jobb och satsa 100% på det här, ska vi börja feeda in pressreleaser bara, generera innehåll från nån annanstans eller kanske bara ta det lugnt och posta när det passar oss och när det finns nåt att skriva om. Och det blev det sistnämnda.
Vi skriver så mycket vi själva vill och orkar.

Då blir det saker vi vill skriva om = bättre texter = bättre läsning = mer kul för dig.

Så nu ses vi snart igen hoppas vi alla på Redaktionen!