13 jan. 2012

Snack om snacks

En uppgiven suck med mexikanskt andningshål

Den här postningen är lite ljugig. För jag tokäter inte snacks - eller jo, det gör jag - när det väl finns snacks. Då är jag snacksätartypen "den ständige plockaren" som konstant låter handen gå från skål till mun. Bara lite i taget, inget "mölande" men exakt hela tiden. Finns det flera sorter(en sk. "bra fest") så maskerar man sitt ätande med att byta skål då och då. Men jag köper inte snacks så ofta. Och om jag köper har jag hamnat i kategorin "mogen vuxen" som köper lite cashewnötter ("rostar dom själv faktiskt"...), slänger fram en skål oliver och rullar lite lufttorkad skinka runt en mozzarellabit (eller på vintern: baconlindade dadlar...salty exotic!) som "plock före maten". Oh, the painful picture I paint. Men - där slänger jag alltsomoftast in lite chips - och som mogen vuxen har jag ju blivit väldigt konservativ och gillar bara lövtunna potatischips...



Men det har inte alltid varit så, under en kort tid av mitt liv (mellan åldrarna 15 och 35) gick jag i chipshyllorna likt gräshoppor över Egyptens rike. Under the good old days..förlåt, den tiden, gjorde jag samma resa som alla andra har gjort - startade med Grill och Dill, den enstaka påsen Vickning (som man ju hatade redan då, världens mest onödiga chips om du frågar mig), stötte på Sour Cream & Onion (i USA 1987, på en bensinmack i Bakersfield, Ca i en brun Chevy Econoline van) och blev förälskad. En förälskelse jag delade med hela svenska folket och som gjorde att smaken seglade upp på listan av de mest populära smakerna ganska snabbt.
Tyvärr blev det med denna förälskelse som med många andra...magin försvann.



Sour Cream och lök. Löken som balanseras av en syra som gör att det drar lite i smaklökarna och kinderna liksom sugs inåt. Eller så var det i början i alla fall.
Likt den initiala förtjusningen man kände i den där underbara personens pärlande skratt.."-så härligt spontant skönt". Och med tiden blir det lite mer av en vana.."-jaha, du tyckte det var kul det också, så skoj". Och än mer..."- jaså, du skrattar.Igen?!"  Till slut - "-jamenvafan, hur kul kan det va'?" (och det är inte alls så med min fru, hedersord!).
Precis så blev det med Sour Cream.
Estrella var först, OLW hoppade på tåget. Kampen i hyllorna hårdnade och man lanserade smaker likt inget annat. Alla med Sour Cream som ingrediens.

Idag finns det:
Sour Cream & Onion(x2)
Double Red Onion &Sour Cream
Sour Cream & Dill
Spicy Mexican & Sour Cream
Solchips gräddfil och svartpeppar
Solchips havssalt och gräddfil ,
Extra knapriga Sour Cream & Onion,
Extra knapriga Sour Cream & Pepper
Sour Cream & Italian Cheese (kampanj, kanske borta nu?)
Crunchos Sour Cream Ranch
American BBQ and Sour Cream
Sour Cream och Peppar
Sour Cream och Bèarnaise
Sour Cream & Sweet Chili
Superchips Sour Cream&Onion
Naturchips Sour Cream&Onion
Naturchips Dill och Gräddfil
Ugnsbakat Sour Cream och Dill
Ugnsbakat Sour Cream and Onion
Ugnsbakat Sour Cream & Sweet Chili

Och då är det bara Estrella och OLW jag redogör för (snabb koll ger ca 50% av chipsutbudet har Sour Cream som ingrediens)

Tro fasiken att man tröttnar. Det skrattas inte längre vid chipshyllan. Det initiala suget i kinderna har försvunnit. Och länge jagade man det likt en heroinist jagar den där första initiala "bästa" silen. Sen står man där, mitt i ett självförakt med påsen riktad mot taket, formad som ett V och försöker...förlåt, jag avviker från ämnet....

Chips blir trist. Visst finns det annat, ostbågar, jordnötsringar, nötter av alla de slag. Och alla fyller de sin funktion på olika sätt. Men jag vågar säga att inget förenar oss som chipsen. Inget kan få en saltsugen hand att börja fingra nervöst likt en skål med chips.
Men för mig är magin liksom inte där. Smakerna dämpas av den våta smakfilt som sour creamen har blivit. Smakinnovation belönas inte av kunden, snarare mysfredagstävlingar och rabatter. För vi verkar vilja har vår  gräddfil till helgen. Dock inte jag så ofta längre.



Men - en ljuspunkt just nu är Spicy Mexican and Sour Cream - för där gör sour cream:en sitt jobb. Den dämpar den där torra, dammiga smaken som en tacokrydda oftast ger. Den tar bort torrheten och ger den mexikanska känslan(ok, bare with me here...) en liten mjuk övergång i gommen.
Ingen storsäljare, ingen helt underbar sensation för smaklökarna.

Men ett ljus i det mörker som tornar upp sig över oss från chipshyllan varje helg..



Tyck till i kommentarerna. Har jag fel? Vad gillar du för smak? Vad skulle du vilja se för smaker?

(sista bilden fr. estrella.se)

5 kommentarer:

Jim sa...

För några år sedan så hade OLW eller Estrella, tror det var OLW, några chipssorter som hade mer krydda än normalt. Minns speciellt en smak som jag tyvärr inte kommer exakt ihåg vad den hette nu. Men det var nån typ av "Mexican"krydda, tror de andra två sorterna var nån med soltorkade tomater och undra om det inte var nån sour cream också... I vilket fall så var dessa chips riktigt smakrika och fantastiska, tyvärr lite för smakrika för våra svenskar gomar eftersom de slutade tillverka dem. :(
Efter detta har jag suktat efter riktigt välkryddade chips men det är svårt att finna. Så i dagsläget så blir det oftast de, förvisso sinnessjukt goda, men ack så dyra mandelpotatischipsen.

Kinna Jonsson sa...

Tips om du vill lämna dina kära chips är att testa Niclas fina nötter.

http://www.driva-eget.se/nytt-barkoncept-i-stallet-for-notter-3877233

Xtian sa...

Jim: de hette OLW X-tra taste eller nåt. Och hade "Ulitmate S&O" men också som du så riktigt kommer ihåg en "Spicy Sundried Tomato"(och en wild cheddar).

Kinna: Niclas gör mkt fina nötmixer. Får kolla in och se hans distribution, trodde det bara var till Rest./Bar. Tack för tips.

Karin sa...

Alltså, jag gillar ju inte chips, men om jag hade gjort det så hade jag tyckt bäst om Salt & vinegar.

bark sa...

Vickningschips enda funktion är att maximera hur mycket dip man kan få att fästa på ett chips.

I övrigt har jag mer eller mindre gett upp svenska chips: De är helt enkelt för söta vilket snart gör dem jolmiga och svårätna.

Fast svenskarna verkar ju vilja ha lite extra sötma i allt.