24 mars 2009

White (Castle) Wedding


Menyfrågan till ert bröllop löste sig precis

Inte bara prinsessor får gifta sig på "slottet".
(video med kass reklam först. Lev med det...)

se killen ca 1.10 in i klippet "it was awesome" och då menar han inte den fantastiska kärleken - ja förutom den till buffén där han åt tills han inte kunde äta nå mer...

(och ja, notera även att brudgummen ser ut och vara typ 20 år yngre än bruden. Men det är en helt annan historia)

New York Supreme

En provsmakning


Baconet är det godaste på New York Supreme. Och jag som redan förbannat dess obligatoriska närvaro på kampanjburgaren. Tyvärr neutraliseras sältan från baconet av den kvalmiga lökiga dressingen. Och snälla, försök inte få nån slags "stekt-fläsk-med-löksås"-koppling på det här. Det vore att spotta stekt fläsk med löksås i dess husmanliga ansikte.

Burgaren är ingalunda äcklig. Däremot är det en burgare som inte gör nån förnär och heller inte sticker ut i nån slags bemärkelse, typ som insatserna i SVT's "Grillad". Och det är ju inte den här burgaren heller.

Vill ni gå från lunchen med nån slags kulinarisk värdighet i behåll, ta en McFlurry Oreo's. Världsa-gott!

19 mars 2009

Street Food Revisited


Vi gick tillbaks. Och tur var väl det

För ett bra tag sen var vi på Street Food på Centralstationen i Stockholm, Marcus Samuelssons starkaste fäste i Sverige. Och vi gillade det. Nu gick vi dit igen och skulle se om flaggan vajade lika högt efter en tids frånvaro från vår sida.

Och det gjorde den på sätt och vis. Det var lite sömnigare personal, inte lika hejsanhoppsan att jobba på en av Sveriges bästa snabbmatsupplevelser. Och dessutom var det mörkt. Vet inte om SSP, som driver enheten, körde en tidig Earth Hour eller om det bara var en "stämningshöjare" - vilket det inte var, vi var ju inte där för att dansa sista tryckaren snarare trycka i oss mat...

Burgaren, på papperet dyr (49:- bara burgaren, 70-nånting för meny med fantastiska pommes, rasslig cole-slaw och läsk) men faktiskt värd varenda spänn.

Brödet, framtaget av Riddarbageriet(innan iallafall, vet ej om de har ändrat på det) är lite grövre utan att bli hälsofreak-trist, köttet - en saftig puck av grov köttfärs som mättar. Få övriga ingredienser, en skiva tomat, salladsblad och en skvätt löksalsa, typ. Sen får man lägga till själv av "sås"-lådan, den lilla box med senap. ketchup och allehanda såsblandningar.

Visst, jag hänger upp mig på priset men är fullt övertygad om att du går mättare härifrån än vad du gör om du trycker en ordinär snabbmatsmeny, som ändå touchar 60-70-strecket idag. Och jag tror att du är mättare längre.

Dessutom är det godare.


Så flaggan vajar högt även om man skulle kunna entusiasmera trupperna litegrann och trycka på lysknappen....


Extra! Extra! Direkt från pressarna (eller PR-byrån) Och, nu kan du få recepten till alla rätterna på Street Food, från och med nu har man en recepttavla för att kunna återskapa maten såserna och hela härligheten. Och lämna in tips på gatumat som du vill se på Street Food. Faller det SSP och Marcus på läppen så kanske du ser din gatumat serveras till andra!
Dessutom lanserar man en "Bombay Wrap" på menyn. The fun never ends...


(info från PRbyrån Ronge, bild från tidningen Restauratören)

17 mars 2009

Reflektion


McD's Cheeseburgare för 10:- är 2009 års "stödkorv". Bara så att ni vet

Team America


En bacon-resa i hamburgarens hemland

McDonalds har nu kört sin GTA-kampanj i typ 10 dar. Man kan ju förundras över deras röda tråd med Great Tastes of America när det alltid involverar en NY-burgare, en Californien-burgare och dessutom poppar Chicago upp som nån gubbe i lådan titt som tätt.

Den här gången får vi äta:

New Orleans Royale -redan avklarad

Bacon, kryddstark sås och bröd med chili och gräslök

New York Supreme

Bacon, tomat, ost och löksås

Hollywood Classic

Bacon, ost och smakrik barbeque-sås

Chicago Star

Bacon, ost och två goda såser: Sour Cream/gräslök samt salsasås



New Orleans var starkare än väntat och köttet hade en behaglig "bränd" smak. Vad de andra anbelangar, ja vi får återkomma.

Rent generellt kan man ju gråta blod över fantasilösheten att varje gång man ska göra nåt "nytt" så står det i företagspolicyn under "Kampanjburgare" - "lägg till bacon, sen är du mer eller mindre klar"
Bacon i all ära, det går ju alltid hem. Men hade det nån gång kunnat vara lite mer intrikat innehåll än "bacon och en tokig ost"(som för övrigt är ganska mesiga varianter av sina originalvarianter, men visst det skall ju funka som smältost).

Jag ser fram emot Hollywood Classic eftersom jag är lite bbq-sucker - å andra sidan har jag ju svårt att se Hollywood som det självklara valet för just "bbq"(där finns ju kanske mer "stekare". Göteborgarens anm.). Men när det gäller GTA så har jag gett upp hoppet gällande namn och hoppas mer på smakerna, ja den av bacon och det andra som de lägger på...

(några förslag till nästa kampanj: Ohio Onion - löksalsa, bifftomat etc. Hawaii - ett ord: ananas. Klart. Cape Cod Cod - fiskburgare anyone? Denver Double - dubbel burgare dränkt i bbq-sås. And the list goes on. Jag bjuckar på idén, så länge ni hoppar över Kalifornien, NY och Chicago)

Gooh! Sandy's


De unga tu blir ett

Via DLF får vi reda på att GOOH! ska börja sätta upp små "shop-in-shops" hos utvalda Sandy's i Stockholm och Södertälje.

"ett utbud som kompletterar varandra" säger man från GOOH/Sandy's. Kanske är det så, frågan är bara vem som gör den bästa dealen? Sandy's som säkert får en slant för varje såld enhet och kanske lockar nya kunder men som också riskerar att tappa försäljning från ordinarie sortiment. Eller GOOH! som slipper lokalhyror och personalkostnader och får en ökad volym....Hmm..undrar hur det avtalet ser ut, skulle vara intressant att veta hur man har räknat på det här.

Eller så är man bara nöjd med att valmöjligheten till en bra lunch har ökat.

10 mars 2009

Plopp and Center sittin' in a tree...


..K-I-S-S-I-N-G!

Två såta sötsaker, så lika men ändå olika. Är de ett par eller är de fundamentalt olika?
Frågan har ställts och vi har inte orkat svara. Men se det har vår vän Bark på Ofiltrerat. En finölsbloggare som skriver om östgöta-snask? Japp, den gode Barken ville agera gästprofessor i snaskologi här hos oss. Och det tackar man ju inte nej till även om vi kanske inte så ofta släpper in 1000-tals gästtyckare. Men nu gör vi det.

Här kommer svaret på gåtan.

"Cloetta i Ljungsbro tillverkar några fyllda chokladbitar. Två av dem är Plopp och Center. De ser likadana ut, många förpackningar är lika stora för produkterna och de smakar... likadant, tycker vissa i alla fall. Innehållsförteckningarna är identiska och beskrivningarna består av samma ord: Center är "mjölkchoklad med tofféfyllning", Plopp "tofféfylld mjölkchoklad".

Hur kan en godistillverkare ha två närmast identiska produkter. Eller
är de rentav identiska?
Nyfiken som jag är försökte jag ta reda på
mer. Det var inte helt lätt, men det här är i alla fall vad jag tror:

Det finns flera anledningar till att Cloetta har två så liknande produkter i sitt sortiment. Det främsta är väl rent krasst att båda måste bära sig ekonomiskt. Och då finns det få anledningar att lägga ner något av dem. En annan är historien.

Center uppfanns av Cloetta själva år 1941. Redan från början som
cylindriska bitar förpackade i en rulle.

Plopp däremot skapades av Choklad-Thule AB 1946 som den lilla
chokladbiten med två rutor förpackad i röd papp med vita kantiga bokstäver. När Cloetta köpte Thule 1969 var båda produkterna etablerade, men de var inte identiska vad gäller marknadsföring och förpackning.

Center såldes som sagt i rullar med bitar. Det riktades till en mer
vuxen publik. Till damer med handväska som gick på bio eller herrar som hade den i rockfickan när de kollade sport. Namnet var ju dessutom lätt att koppla till idrottsstjärnor. Marabou hade under lång tid faktiskt en snarlik produkt - Tosca.

Plopp var yngre. Det var Plopp som låg i Cloettas Lördagspåse (nostalgi för de som var unga på 70- och 80-talen). I serietidningar från sent sjuttiotal fanns annonser med en grabb i hockeymundering (blekt röd givetvis) med sloganen "Stopp! Dags för en Plopp!". En Center i samma sammanhang hade varit svårt att tänka sig.

De såldes som sagt på olika sätt. Fram till 1994 fanns bara Center i
rullen medan Plopp fanns som stor och liten chokladkaka redan från början. Detta kom att ändras i mitten av nittiotalet, samtidigt som Cloetta relanserade andra, äldre produkter som Guldnougat och Strong. Under de senaste åren har såväl Plopp som Center blivit allt mer lika i förpackningar - båda finns nu som cylinderbitar i lösvikt har de också kommit med varierande smaksättningar. Plopp var först ut, redan under 1980-talet fanns Plopp i smakerna Cola samt Lakrits - godis som man antingen älskade eller hatade. Numera finns båda sorterna i föränderliga säsongssmaker. Just nu är det Center med mintsmak och Plopp med saltlakrits som gäller.

Smakerna ja. De vanliga, är de identiska? Mja, ingredienserna verkar
ju så men flera källor på Cloetta har berättat att Center-fyllningen kokas under längre tid vilket gör den något segare, lite tyngre och med en mjukare smak. Plopp däremot får en aning karamell/kola-essens och är aningen vassare. Nyanser, men ändå skillnader.

Men trots att bitarna numera ser likadana ut och har kampanjsmaker som
kunde bytas mot varandra marknadsförs de på olika vis: Plopps senaste reklamfilmer är animerade, och känns som barnfilmer. Center däremot marknadsförs fortfarande som "biogodiset" med reklam som ska få oss att tänka på gamla tiders påkostade storfimer.

Under senaste månaderna har alla Cloettas chokladbitar fått ny design
och nya storlekar och det verkar som det satsas mer på dem än tidigare - kanske beroende på bolagets nyliga avsked till partnern Fazer. Men det är intressant att ett företag lyckas ha två så snarlika produkter under så lång tid."

Ja, så nu vet ni. Vi tackar Bark och du som är sugen på kvalificerad rådgivning om riktig öl - läs
Ofiltrerat!!!