31 dec. 2006

Gammalt och Nytt


Ånyo ett år framför oss och vi lägger 2006 bakom oss, i arkivet till höger.

Men hur ser vi då på 2006?

Ja, vi trodde ju på mer "hål-i-väggen"-ställen, kanske asiatiska. Så blev icke fallet. I allafall inte vad vi har sett. Men strunt i det nu.

I övrigt kanske man kan konstatera:

-Redaktionen blev en person större, från en sleeping partner till en mer aktiv recensent med inriktning barnmat

- Årets researchresa gick till USA där vi både förlorade hoppet och fick det tillbaka gällande Taco Bell...

- Doddes landsatte frukostfralla, Max sitt Friscobröd och Kingen tuffade på och blev årets kampanjburger-kedja.

- Subway fetsatstar på franchise och rullar ut butiker här och var. Gooh expanderade snabbare än man kunde säga "sous-vide".

- Året blev bra på grund av er. Alla som läser, alla andra bloggar som inspirerar, roar, irriterar och ger oss det bränsle vi behöver för att fortsätta.(japp, vi smörar)


Vad tror vi då om 2007?

Ja, vi kanske inte vågar förutsäga så mycket, snarar så är det en hel del grejer som vi hoppas på. Till exempel:

- Att vår nye Redaktionsmedlem får gå från barnmat till att testa Happy Meal.

- En lite utvidgning av det indiska konceptet. Från restauranger, med allt från lyx till sunk, till mer snabbmatsliknande etablissemang. Att det blir mer "gör-det-själv"-lösningar för hemmet, likt Santa Marias Taco-serie. Det finns ju redan indiskt, men vi hoppas på att det tar mer fart i de svenska butikerna och hemmen.

- Mer exotiska livsmedel i varje butik i större utsträckning än i Stockholm, Gbg och Malmö. Mer korvar med kryddning(Läs: inte bara "vahettere"-korvar från Scan).

- Bättre kvalité på frysta färdigportionsrätter

- Mer åt alla. (det önskar vi alltid. Och inte bara snabb mat. Vi ser gärna mer kärlek, mer pengar, mer petting, mer fritid, mer glädje, mer fred, mer Mer, mer jävlar anamma).

Ett Gott år önskar vi er.

24 dec. 2006

Holiday Greetings


Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man...
(Gammalt Djungelordspråk)

Och ibland sätter sig en FastFoodLover ner vid dukade bord och njuter av sakta tillredd mat. Julafton är en sådan dag.

Så var inte oroliga, vi kommer tillbaks i mellandagarna med nya rapporter, kanske ett retroperspektiv på 2006 och en spaning in i det disiga 2000Sju.

Njut av aftonens värme, glädje och inte minst bordets fröjder!

Hela Redaktionen tillönskar er alla läsare en riktigt underbar jul och passar på att tacka för julklappen - 60.000 besökare. Precis vad vi önskade oss...hur visste ni det?

22 dec. 2006

FastFoodLovers On Town!

Vi blev publicerade idag.

Papperstidningen Dagens Nyheters egna hippa bilaga På Stan publicerade idag ett urval av Redaktionens val av olika saker.

Under kategorin "Julmatsläsning" står det att läsa "fastfoodlovers.blogspot.com"

Why, thank you På Stan och thank you Redaktionen. "Let's do the lunch-thing" nån dag. On us.

(eftersom vi befinner oss på julresande fot så återkommer vi med lite inscannad bild vid ett senare tilfälle. Tills dess, köp DN o se själva..)

21 dec. 2006

Årets bästa test?


Testa dig själv, få din sanna burgerprofil från Burger King

Vi var tvungna att göra om testet en massa gånger och vi vägrar fortfarande berätta vad det blev...


Men visst, testa ni bara.

19 dec. 2006

I'll be huffin' and muffin'...




En liten godbit . Smakad, avbildad och beskriven.

Ballerina. Den hembakta småkakans fula ankunge som med sin nougat förvandlas till en svan i gommen.

Under den senare tiden har vi sett Ballerina i nya smaker, som glass och nu. Som muffin - i litet format - en minimuffin.

"Ballerina Minimuffins är en saftig muffins fylld med len och krämig nougat. Helt enkelt en kaka som är lika glad och god som originalet – bara lite mjukare. Varje minimuffins är portionsförpackad för den färska känslans skull."

Tänk er en liten rund tigerkaka. Med en kärna av kladdig nougatkräm. Så skall den smaka. Men det kommer en lustig smak av arrak mitt i tuggan. Möjligtvis en ton av sprit. Eller nåt.

Men det smakar inte obehagligt. Bara oväntat. Och det råder delade meningar om det är en "positiv oväntad smak" eller en "negativ oväntad smak".

Och istället för "den färska känslan" så har man lyckats att få en mer oljig karaktär på ytan. Man luras att tro att den känns saftig tills man inser att den bara är inställsamt oljig

Storleken är perfekt som en munsbit när man är sugen. Singelförpackningen är också bra. Passar för till exempel en utflykt med sötsugna barn (eller vuxna..).

Men vill du ha en muffins, köp då en av de otaliga sorter som säljs i varje hörna med
självaktning. Låt den här vara nödlösningen sena kvällar på den lokala bensinstationen när du drabbas av "the munchies" efter en fet joppe...*
Och vill du ha Ballerina, köp då den klassiska kakan. Inget annat

Slutligen vill vi hylla Göteborgskex som inte använder transfetter i sin produkter. Ett litet extra "wohoo" för dom!!


*(FFL vill inte på något sätt uppmana till användande av illegala droger av något slag)

17 dec. 2006

The Three Tube Tasting

När vi ändå var i farten att testa Gourmetchips så slank det med två slankare alternativ också...

Chips. Pringles, dessa formpressade potatismossnacks, dess största styrka är också dess svaghet. Formen. En del tycker de är perfekt att ha i näven, att hälla upp, att krasa mellan tänderna. Andra tycker att de är rena fabrikschipsen, onaturliga och rentutav osmakliga.

Vi tycker ingetdera. I mellanmjölkens och kompromissernas land så tar vi en klassisk ståndpunkt: den gyllene medelvägens. De passar ibland bättre och ibland sämre.

Men nu till chipsen. Vi har under ett tag nu sett en ren explosion i segmentet potatissnacks. Alla försöker toppa varandra med än mer exklusiva ingredienser och smaker än de andra. Det är olivolja hit och sea salt dit.
I ett land där den lyxigaste barsnacksen fortfarande heter chilinöt... Lite "I rest my case" över den insikten tycker vi.

Men vad vet vi, vi är blott enkla chipskonsumenter, om än i er andras tjänst. Men vi har ju inte Chipsmogulernas kristallkulor att titta i, ej heller dyra marknadsundersökningar och trendspanare tillhands. Men ändå...

Hur eller hur. Pringles har lanserat en ny linje som heter Gourmet. Mindre tuber(120g), högre pris och smakkombinationer som kräver extra lång tid att läsa. Lyssna på här:
Flame Grilled Steak and Caramelised Onion... Snacka om en munfull.

Och smaken då? Gourmet? Nja, det är lite si och så med det.
Det börjar med en intensiv upplevelse av bränt rostbröd som övergår i bränt grillat kött. Och inte den sjyssta machosmaken av kött med brända kanter, snarare den loser-biten som bara är rent sot o kol. Sen kommer en sötaktig löksmak, fortfarande med en bränd smak i bakgrunden.
Så, den för smaklökarna gastkramande starten övergår i en lite mer behaglig ton mot slutet.

Om du sätter likhetstecken mellan Gourmet och att slicka ett stekjärn efter både kött och lökstekning, ja då har du hittat ett hem för gommen.

Väl vid snackshyllan så tog vi ett snabbt köpbeslut och valde att testa 2 smaker av Pringles lågfett-varianter med spännande smaker. Delight Aromas.

Nya smaker och dessutom exklusiva oljor därtill för att ytterligare förhöja smakupplevelsen. Och med hela 33% mindre fett. Låter ju nästan för bra för att vara sant. Well..
(fortfarande 25% fett, 7g mättat. Bara så ni vet)

Pringles Delight Aromas Spicy Thai with a touch of Coconut Oil är ju också ett långt namn. Och smaken därefter. En lång smak som stannar länge i munnen. En smak som är faktiskt lite komplicerad och mångfacetterad. Om än artificiell. Det är det återkommande i alla smaker man hittar här, de är väldigt tydligt artificiella. Det börjar med svag doft av kardemumma, en doft som blir en svag smak. Sen en liten liten bit chili,knappt märkbar. Efter det, det underbara giftemålet av citrongräs och ingefära (tack Lisa för den lärdomen i torsdags) blommar ut en kort stund på tungan.
En smärre smakexplosion alltså. Om än artificiell(japp, vi tjatar).

Pringles Delight Aromas Greek Style Cheese with a touch of avocado oil. Vänner, vänner... Ingen grek skulle någonsin kunna hitta en endaste liten smula av "Greek Style Cheese" i dessa, vad nu som menas med det.. Feta, Halloumi eller Saganaki...? Det här är helt vanliga potatischips med en mjukare sälta. Inget mer än så...men vänta, vad var det där? Preciiis i slutet av tungan så letar sig en liten tunn smakdimma fram, men vad är det? Kanske lite greek style? Nope! Lite avocado oil? Kanske. Men det smakar litegrann som riktigt fin olivolja kan dofta - gräs. En riktigt grön sommaräng smakar det. Men mer som den morgondimma som rör sig över den där sommarängen. Likt den dimman, leker smaken på chipsen bland smaklökarna vid tungroten. Sen, borta!
Den här smaken är marginellt intressant i det stora hela, men den förstummar och förundrar oss.

Kort sammanfattning:

- ölkväll med grabbarna och du vill stajla och utmana: Gourmet Grilled Steak and Caramelised Onion
- Tusen smaker från laboratoriet i en tub, Spicy Thai. Kanske som start på en thaiafton, kanske istället för räkchipsen man alltid annars försöker impa med (lägg av med det, det blir bara löjligt o dom hamnar i en fryspåse i skafferiet o blir helt mjuka o du slänger ut dom efter ett halvår..)
- Vanliga potatischips som är förtrollade - Greek Style Cheese

(Överkurs - för den som vill se vilka viner som passar bäst till dina Pringles Gourmet, kolla här. Vi andra skrattar bara åt det...)

13 dec. 2006

Säsongens fel - Fultallrik


Findus lanserar en serie kallad "Säsongens rätt" och först ut är Jultallrik. Inget att hänga upp i julgranen precis...

Alla har sin egen version på vad julen skall innehålla, allt i från klappar, när dom delas ut, Kalle Anka och/eller Karl Bertil Jonssons vara eller icke vara. Och...vilken mat som är ett absolut måste på julbordet.

Findus egen speciella julkänsla involverar några köttbullar, ett par prinskorvar, ett par matskedar Janssons frestelse brunkål samt risgrynsgröt med sylt.

Brunkål? Ja, det är ju företrädesvis en sydsvensk företeelse och höjde ett par ögonbryn på den mer norrlandsfödda delen av Redaktionen... Men, Findus har ju sin verksamhet i Bjuv i Skåne så man kanske inte har tittat längre än sin egen bakgård? Vad vet vi?

Jo, en sak vet vi. Det här är ren vämjelig smörja! Så! Nu har vi sagt det.
Det grämer oss att vi redan har använt begreppet "det smakar långvård" för att det passar så otroligt bra in på den här jultallriken, men å andra sidan skulle det vara en ren förolämpning mot långvården att kalla det här en smak av långvård.

Brunkålen, denna otroligt goda sötsyrliga anrättning som sitter som en smäck tillsammans med en salt "binkskit"(en jättekul ordförvrängning som någon Redaktionsmedlems far yttrar varje år tätt följt av "nä, förlåt jag menar skinkbit...". Varje år i 30 år....). Här har Findus reducerat brunkålen till en genomkokt vitkålsgegga med tillsatt colorit-soja och en släng ättika. Det smakar bara surt.

Köttbullarna smakar okej. De smakar som vanliga köpe-köttbullar. Och mer hade vi inte väntat oss. Så förväntan uppfylldes.

Prinskorvarna. Ja, hur kan man misslyckas med en prinskorv? ja, först tar man en helt vanlig prinskorv, låter köttet passera en köttkvarn en 20-50 ggr för att förvandla det till en köttsörja som man sen låter stelna i en dålig ursäkt till korvskinn. Gärna i en slags tubliknande form så att när man klipper korven i bitar så blir det inget riktigt slut på korven(den som vanligvis har två..) utan mer en utfasning av korvskinnet. Det liknar en dålig kopia av billighetsbyggklossar för barn. Fast av köttsmet.

Och, frestelsen från Jansson, detta klassiska "nachspiel"-tillbehör. Denna symbol för den sena supén. Här decimerad till en saltsmakande gegga. Inte ens moskonsistens, bara en gegga. De bitar av potatis man finner i geggamojan är sönderkokta och bara fragmentliknande delar i denna jultallriks signum - geggan.

Risgrynsgröten då? Den kan väl inte vara så farlig. Nej, den är kanske okej, på en skala 1-5 så får den 2, vilket ju inte är okej. Men det är ju för man återigen bjuder upp till dans med en smet. Risgrynen verkar ha stått på långkok och är mer en skugga av sitt forna jag än den spänstighet vi förväntar oss av julens efterrätt nummer 1.

Sylten smakar helt okej. Köpsylt-sockersött med inslag av äpplebitar...

Summa Summarum - köp inte. Aldrig.
Vi är inte så kräsna av oss - som en del kanske har märkt. Vi gillar det mesta. Och faktiskt en hel del av Findus färdiglagade frysta rätter faller oss helt okej i smaken.
Men den här tar klivet in i den Vämjeliga Världen. Får oss att känna oss som om vi hade levt i rännstenen, fast på insidan.

Jultomten säger vanligtvis "Ho Ho Ho", men här blir det mer "No No No!"


(till sist, sorry Lisa för att vi körde ett test utan dig. Men tiden rann iväg. Vi får kompensera på något sätt.... Och, bild lånad från Findus.se)

11 dec. 2006

Great balls of chocolate


Den som väntar på nåt gott...han blir inte fet! Men kanske sugen på chokladboll?

Skam går på torra land, hell has frozen over - vi håller ett 8 månader gammalt löfte (se kommentarer). Vi har stött på patrull men vi kom till slut i mål.

Till vår hjälp så tog vi in en frilanstestare, en rutinerad donna med skinn på näsan och, desto viktigare, smaklökar känsliga som geigermätare. Vi kan kalla henne M*a, för att skydda henne från otrevliga påhopp. Kampen blev långvarig och svår och inte alls någon självklar seger.

M*a's dom:
Delicato: Högstadieflashback! Det där var lunchen man tjacka för en femma när det var levergryta i Bamba[Matbespisningen Red's anm]. I ärlighetens namn slank det nog ner en sådan där boll alla andra dagar också, men då som mellanmål...

Mycket chokladig smak med stänk av kaffe. Något smulig i konsistensen.

Gille:
Chokladig och sötare än den ovan nämnda. Eftersom jag gillar sött så går det hem hos mig! Du [Xtian, Reds anm igen] sa att du tyckte att storleken var mer angenäm, vilket jag aldrig skulle ha hållit med om på högstadietiden (kvantitet före kvalitet - ung o fattig, ni vet), men nu håller jag med dig! Man känner sig inte riktigt lika syndig när den är lite mindre, och det blir ett perfekt liten efterrätt till kaffet efter maten när man bara måste ha något sött. En hel delicatoboll i det läget blir för mastigt!

Redaktionen tycker:
Ja, som M*a antyder så har vi hängt upp oss lite på storleken. Men det är inte allt. Som vi har hängt upp oss på alltså.

Delicato har en hävd som är svår att stå emot. De står liksom för ordet "chokladboll". Så mycket så att de har blivit pompösa och kallar chokladbollen för "Delicatoboll". Hey my friends, vakna ur drömmen. Folk kommer att säga chokladboll lika länge som vi kommer att säga dammsugare ("punschrulle" är bara människor som försöker göra sig märkvärdiga som säger..). Delicatoboll my ass...ni ligger redan på minus!

Men, som sagt, sinnebilden av en chokladboll är ju mycket lik Delicatos variant. Gille har ju mer en toppig skapelse som drar tankarna åt en liten kokostopp utan kokosgött, men med chokladbollssmet istället.

Men "toppformen" till trots, Gille får plus for storleken. Delicatos boll blir för stor. Kanske, som M*a säger, som subtistut för lunch - men i ärlighetens namn, hur ofta gör vi det?(vi vill inte ha svar på den frågan...). Gilles nätthet gör snarare att man kan njuta en gång till, lite senare. Istället för en mastig, ta två små njutbara stunder för dig själv - ett eget litet gille om man så vill...

Delicato
har samma hävd i smak. Deras boll smakar lite mer vuxet. Men oxå lite mer smuligt, luftigt. Gille, lite mer kompakt, lite mer sött. Smaken är "lite mer" i Gille. Kanske enklare men mer.

Delicato har dock gjort ett snilledrag. De har singelförpackat den. Gille har vi hittills bara hittat i megapack om 24 styck (behagligt problem för en Redaktion, lite tristare för den ensamme njutaren). Här kommer Delicato att plocka mången köpimpuls i butiken. Gille , hallå!- ingen köper ett 24-pack på måfå....


Ja vad blir då kontentan? Delicato har en klar fördel i sin ställning som "chokladboll". Men Gille kommer starkt som underdog. Och vem kan motstå en kämpe? Lite "We try harder"-känsla typ. Så vi lägger vår chokladkladdiga röst på Gille!

Wohoo, there's a new Sheriff in town! Eller är det? Kommentera gärna, vi är sugna på att veta vad just DU tycker.

6 dec. 2006

The Big FatFree Apple


Beslutet är taget.Och så blev det helt plötsligt enklare ett planera sin semester.

New York blir trans-fett-fritt från 1:a juli 2007, förutom Donut-shopparna som får ett år till på sig (ja, det finns undantag så man kan transfetta hur mycket man vill om man känner för det, men ändå).


När följer Sveriges New York efter?

5 dec. 2006

Eragon in 60 seconds...










Max och Fox gör mål ihop!



Ett fotbollsreferat? Nä, en hamburgerkedja och ett filmbolag som gör gemensam sak och serverar ett hopkok av "Fantasy Meat-reality"... (den är långsökt vi vet...)

Vi vågar inte ge oss in i Eragon-äventyret med risk för att drabbas av experter som minsann berättar hur fel vi har och hur det egentligen skall vara. Kolla själv och lär dig mer om Eragon, äventyret börjar den 15 december.

Däremot ger vi oss gärna i kast med Eragon-burgaren.
"Hamburgare av garanterat svenskt nötkött, cheddarost, solmogna tomater, krispig isbergssallad, lök och Hot Creole-dressing med sting. Allt omslutet av gyllenrostat Friscobröd - gyllengult och smakrikt." saxar vi från Max hemsida.

Och minsann om inte Max har förtrollat oss. Igen. Med sitt Friscobröd som mjukt och lent och smakrikt ger en inramning som heter duga. (BurgarBrödBagare - look no further!).

Köttet
lämnar vi därhän för det kommer alltid att smaka avmätta servicecenterbiffar. SorryLorry Max, det duger inte för oss med "garanterat svensk nötkött" om det är kokt och uppblandat för minsta möjliga tuggmotstånd.

Cheddarosten
har en skön smak av färdigskivad smakförstärkt mejeriprodukt, precis som det skall vara på en sån här kreation. Fancy hyvelskivat kan ni slänga på hemmaburgarna och dom kvalar inte in här...

Den heta Creolesåsen
smakar gott och har en hetta i slutet av tuggan. Inte helt olikt de dressingar vi har stött på i ChiliMcFeast(Doddes) och Red Hot Chili Cheese (Kingen). Kopplingen till det Kreolska Louisiana och Eragon har vi svårt att se. Men vem vet, det är kanske där alvernas rike ligger...?

Hur eller hur, har du en lust till att smaka på sista pusten av Drakens eld så är det här helt rätt. Välj bort pommes frites för deras bönsallad - den kickar fortfarande kickar smaklöks-röv hela dan!

4 dec. 2006

Är du villi' o smaka chili?


Taco Bar har piffat till sig lite och introducerat en chili på menyn. Vi var där.

Sorgebarnet Taco Bar, den sorgliga ursäkten till texmex-mat serverad snabbt, försöker styra upp sin verksamhet, nu med nya ägare, till nytt och fräscht.

Nja säger vi och sneglar misstänksamt under lugg (ja, för dom på Redaktionen som har lugg alltså..). De nya menyerna ser lite fräschare ut, det måste medges. Men eftersom väldigt lite annat har förändrats så är det inte mycket att hänga i julgranen än.

Det är fortfarande för dyrt för vad man får. Det är fortfarande för mycket billiga råvaror på tallriken. Och det är fortfarande lite för slätstrukna smaker i det som serveras. Inget sticker ut. Alls. Och vill man ha extra smak, ja då får man pynta extra - vilket resulterar en nota som motsvarar en vanlig affärslunch (bara ordet "Affärslunch" renderar ett pris över 100 spänn).

Personalen är aldrig dåliga, men aldrig heller riktigt bra. Det känns lite uppgivet liksom.

Men nu har dom chilin. Kostar 69 spänn. Säljs under devisen "Can You handle it?" Jotack...
För dom 69 kronorna får man en skål med chili, lite kidneybönor, en varm tortilla, salsa, gräddfil och en sallad (lite isbergssalldshack och majskorn). Lite tveksamma var vi... Men,

När man går därifrån är man inte hungrig. Och chilin smakar helt okej, "mustig" var ett ord som beskrev den och det stämmer ganska bra. Den är "mustig". Visst hade vi kunnat komma med 100 tips om hur man kan göra det bättre, men tiden är för knapp, er uppmärksamhet likaså och dessutom - vad kan man kräva för 69 kronor?

Så helheten blir inte dum, men det är långt ifrån en succé. Men kanske den kommer - för det här kändes som ett steg i rätt riktning. En helt ny rätt, inte bara en lam uppdatering av något gammalt - som man kanske kunde misstänka..

Så, heads up för Taco Bar - förändringens vind, om än en svag bris, har börjat blåsa!



(tack Taco Bar för lån av bild)

3 dec. 2006

Långt bords färd mot mätt











Inte alls ett snabbmatsinlägg. Dock något som måste berättas. Så det gör vi.


Så här dax på året samlas bakterihärdar utan dess like, det som anses som vardagsmat kläs i kräpp-papper och det fetaste feta plockas fram ur kokböckerna och radas upp som ett varnande exempel på hur man inte skall leva sitt liv. Kort sagt - dax för julbord!

Och det är få saker som kan få vårt kulinariska tempo att sakta ner som ett julbord. Och där vi satsar på kvaliteten framför kvantiteten (som ju är lätt att säga eftersom ett julbord per definition är kvantitet i kvadrat...) och väljer endast ett per år.

Vi har ätit oss igenom det som anses som klassiker i svensk restaurangnäring - Ulla Winbladh, Claes på Hörnet, Grand Hotel, Ulriksdals Wärdshus, Stallmästaregården, Gondolen, Villa Källhagen för att nämna några. Den ena krogen namnkunnigare än den andra. Och det har varit mycket bra upplevelser.

Även så i år. Och lite till.

Fredrik Eriksson fick ta emot oss på sitt hyllade Långbro Värdshus. Och allt var mycket mycket bra.

- Personalen var välkomnande, chosefri och lyhörd för våra önskemål och servicen var snabb.

- Vi fick ett stort och rymligt bord vid en eldstad och njöt i fulla drag i den ombonade och varma miljön. Dock utan att det blev puttenuttigt sockersött juligt.

- Maten, nästintill det viktigaste kan man säga, även om alla delarna gav en helhetsupplevelse utöver det vanliga:

Sillar och Strömmingar, väl avvägt med vikten på de traditionella smakerna men med inslag av experimentell lusta. Här vill vi höja Långbro-ansjovisen och den senapsmarinerade böcklingen med kapris och rödbetor lite extra...

Laxarna var traditionella och välgjorda , det kallskurna var mycket gott, vi föll lite extra för den rökta lammsteken med fänkålssallad - en höjdare.

Det småvarma, när man börjar känna sig lite däst, bjuder upp till dans med en gräddlen grönkål och revbensspjällen - dessa i vanliga fall så torrtrista benstumpar med skinnbitar till kött som ursäkt, kom som manna från himlen. Saftigt honungssöta med en lätt sälta gjorde de den sista tallriken till en fröjd för den nu fulla magen.

Men så passerade vi gottebordet. Och gick därifrån hand i hand med en tallrik bestående av saffranspannkaka med rårörda björnbär och några mintkyssar som ett sista farväl på våra tuggtrötta läppar.

Efteråt kan man njuta av en stilla drink i den lilla och välkomnande baren. Det gjorde vi.

Gud.så.gott.

Vi kan inte bara rekommendera, vill vill hylla Långbro Värdshus. En julklapp svår att slå!

1 dec. 2006

Extra allt o lite till...


Nu finns det möjlighet att läsa allt om snabbmat. Ja förutom här då...



Det är det eminenta branschtidningen FastFood som startar en portal (Lite "Jag minns mitt 90-tal över det ordet...) om mat serverad snabbt. Eller som man själv säger i sitt pressmeddelande:

"Konsumenter, media och politiker får nu tillgång till all snabbmatsinformation på ett och samma ställe www.varsagodsnabbmat.se.
Det är branschtidningen Fast Food som idag öppnar en neutral webbportal om snabbmat med syfte att öka besökarnas kunskap och ge en rättvis bild. Hit bör den som vill veta allt om snabbmat vända sig. Här kan besökaren bland annat finna lediga tjänster, senaste klippkupongerna, kedjornas nyheter samt delta i tävlingar och finna alla spännande snabbmatsställen. Det blir också möjligt att ställa frågor till Sveriges snabbmatskedjor och delta i olika undersökningar."

Vad tycker vi? Jo, det är ju jättebra. Mest glada är vi över att man tar tag i begreppet snabbmat och gör ett kortsåg av att försöka förklara att snabbmat inte är samma sak som skräpmat.

Sen kan man alltid fundera över hur stor och spännande marknaden är när det är de vanliga spelarna med som alltid får vara frontfigurer för snabbmat i Sverige. Börjar vi inte bli lite trötta på Richard Bergfors som sitter i restaurangen på Hamngatan i Stockholm o pratar om hur han steker hamburgare själv o äter minst en burgare om dan... Jo det är vi. Och Richard - it's been done before. I McDonalds begynnelse så satt Mr Lederhausen och pratade om hur de gjorde pommes i källaren och hur han tryckte en QP varje dag.

Lite glada blev vi över att få se Subway och deras frontfigur Jennie von Bargen. "Wohoo!" för henne!

Och naturligtvis bra med tabeller som visar på näringsinnehåll och artikel kring fräschet och livsmedelshantering.

Läs och lär. Och lägg till portalen i dina Favoriter - det har vi gjort.(men behåll FastFoodLovers som startsida i din webläsare...)



(allt hämtat o lånat o inspirerat av MentorOnline's pressrelease samt publikation)