
Rydbergs färdiga dipper
Ännu ett försök att bredda produktportföljen. Ännu en produktchef som tycker sig ha hittat ett "hål på marknaden"/"en ny nisch".
Ännu en produkt som vi hoppas självdör. Och vi levererar gärna första nackskottet.
I snabbmatens egen krigstribunal radar vi upp vår bevisföring:
Bevisföremål A:
Reklamen. I Televisionen radas det upp filmer som är små historier om människor som förbereder en kommande soaré med gäster. Och dippen är helt plötsligt ett problem, måste förberedas flera dagar i förväg.
Och det är ju verkligen en bild som hämtad ur verkligheten...eller vänta nu - det är det ju inte alls. Om det är något som alltid har varit lätt att tillreda så är det ju dip. En påse+gräddfil+röra=klart. Finsmakaren låter den stå och dra i kylen i 20 minuter.
Så bara där far den åtalade med osanning.
Visst, försvaret må hävda att det finns dom som rör ihop egna dipper (exempelvis våra senaste favoriter
Guckalandslaget) och ja, då finns det en poäng. Men återigen, den stora massan som redan har bestämt sig för att inte göra dippen från ax till limpa - ja, de väljer den enkla vägen med pulver.
Här säger den smarte:
"Ja, men då är det här ju ännu enklare!" och hoppas på en Redaktion/Åklagare med brallorna nere (Not a pretty sight my friends). Men icke för nu drar vi fram
Bevisföremål B:
Smaken. Vi tog oss friheten att smaka en av de 5 tillgängliga smakerna. Det var nog.
Nacho Cheese. Len på ett syntetiskt sätt - inte på ett gräddfil-behagligt sätt. Vämjelig smak - ingen ostsmak alls. Lite TexMex-bett men inget resa sig o göra vågen för. Snarare vågor av avsmak som sköljer över smaklökarnas böljande hav.
Det smakar hamburgerdressing från ett andra klassens vägkrog-hak på 70-talet. Och det är "fuckin' far från NachoCheesens Mexiko...
"ja men smaken är ju ett högst subjektivt bevisföremål".
Förvisso. Men som obereonde experter(ja, vi har höga tankar om oss själva) så anser vi oss kvalificerade nog. Och objektiva. Vi gillar ju om det går snabbt och är gott. Vi borde ju hylla. Men icke.
Bevisförmål C. Sista spiken i kistan.
Priset. För ett litet tråg stort nog för 5-8 normala dopp eller 3 bamsedipp
(ni vet, den där kompisen som alltid ser till att hitta ett chips som kan härbärgera ett par matskedar dipp. Och inte skäms. Eller är du kanske sån själv? Skämmes!) fick vi betala 19.90. 20 spänn. För yttepytte dålig dipp. Nädu, den får ni allt bege er längre ut på landet med.
Köp inte den här.
Rydbergs - gör era sallader, det är ni bra på. Er lyxpotatissallad med purjolök - den är god den! Men det här junket, det måste ni sluta med.
Vår dom: livstids förvisning från kyldiskar och konsumentmarknaden. Och alla andra marknader för den delen!