3 dec. 2006

Långt bords färd mot mätt











Inte alls ett snabbmatsinlägg. Dock något som måste berättas. Så det gör vi.


Så här dax på året samlas bakterihärdar utan dess like, det som anses som vardagsmat kläs i kräpp-papper och det fetaste feta plockas fram ur kokböckerna och radas upp som ett varnande exempel på hur man inte skall leva sitt liv. Kort sagt - dax för julbord!

Och det är få saker som kan få vårt kulinariska tempo att sakta ner som ett julbord. Och där vi satsar på kvaliteten framför kvantiteten (som ju är lätt att säga eftersom ett julbord per definition är kvantitet i kvadrat...) och väljer endast ett per år.

Vi har ätit oss igenom det som anses som klassiker i svensk restaurangnäring - Ulla Winbladh, Claes på Hörnet, Grand Hotel, Ulriksdals Wärdshus, Stallmästaregården, Gondolen, Villa Källhagen för att nämna några. Den ena krogen namnkunnigare än den andra. Och det har varit mycket bra upplevelser.

Även så i år. Och lite till.

Fredrik Eriksson fick ta emot oss på sitt hyllade Långbro Värdshus. Och allt var mycket mycket bra.

- Personalen var välkomnande, chosefri och lyhörd för våra önskemål och servicen var snabb.

- Vi fick ett stort och rymligt bord vid en eldstad och njöt i fulla drag i den ombonade och varma miljön. Dock utan att det blev puttenuttigt sockersött juligt.

- Maten, nästintill det viktigaste kan man säga, även om alla delarna gav en helhetsupplevelse utöver det vanliga:

Sillar och Strömmingar, väl avvägt med vikten på de traditionella smakerna men med inslag av experimentell lusta. Här vill vi höja Långbro-ansjovisen och den senapsmarinerade böcklingen med kapris och rödbetor lite extra...

Laxarna var traditionella och välgjorda , det kallskurna var mycket gott, vi föll lite extra för den rökta lammsteken med fänkålssallad - en höjdare.

Det småvarma, när man börjar känna sig lite däst, bjuder upp till dans med en gräddlen grönkål och revbensspjällen - dessa i vanliga fall så torrtrista benstumpar med skinnbitar till kött som ursäkt, kom som manna från himlen. Saftigt honungssöta med en lätt sälta gjorde de den sista tallriken till en fröjd för den nu fulla magen.

Men så passerade vi gottebordet. Och gick därifrån hand i hand med en tallrik bestående av saffranspannkaka med rårörda björnbär och några mintkyssar som ett sista farväl på våra tuggtrötta läppar.

Efteråt kan man njuta av en stilla drink i den lilla och välkomnande baren. Det gjorde vi.

Gud.så.gott.

Vi kan inte bara rekommendera, vill vill hylla Långbro Värdshus. En julklapp svår att slå!

4 kommentarer:

Kinna sa...

Vilken fin recension av Fredriks julbord. Min kollega känner hans fru så hon kanske skickar den vidare. =)

Oskar sa...

Endast lite svag buljong och broccoli idag och imorgon så ligger du kalorimässigt på +/- noll igen.

Xtian sa...

kinna: som vanligt - tack för att du finns. Vi mailade Långbro och tackade men vet inte om vi la med länken...

oskar: ja, det blev nästan exakt så. och på onsdag bär det av till Ulla Winbladh för ett till...

Elin sa...

Ahhh, jag ska dit om några dagar! Vi åt förra årets julbord på Långbro och hade julbordshybris i flera månader :)