Oljekris? Icke!

Den gamla klyschan "det är så härligt osvenskt" är helt klart applicerbar på olivolja. Eller var så ganska länge i allafall. Många av oss är uppväxta med den klassiska flaskan Mazola stående i skafferiet.

Men vinden har sakta men säkert vänt, den härligt osvenska stilen att hälla olja på mat i tid och otid har gjort att vår matlagning går som smort ...
Nu finns det i varje snabbköp minst ett par-tre stycken extra virginoljor, minst. Och alla har sin favorit och har blivit veritabla experter på olja.

Färsk statistik visar också på att vi konsumerar en hel del olivolja. 54% av svenskarna häller olivolja på maten 2-3 ggr i veckan. 18% oljar in sig eller sin mat hela 4-6 gånger i veckan, 13% varje dag.

Var häller vi oljan? 74% i salladen, 72% till stekning (skall man steka i olivolja, det trodde vi var fel, blir inte den kass över ett visst gradantal??) 20% är "härligt osvenska" och ringlar den på bröd och njuter.

Och hur i hela världen får vi det här till snabb mat? Jo, för just det sistnämnda i ovanstående. En riktigt god olja kan höja smaken på det mest enkla av ingredienser/basvaror. Ta en bit bröd, lite god olja och en nypa gott salt - och du har en snabb, smaskig liten godbit. Och så kontinental du blir helt plötsligt också...

Eller ta Ruccola, dena trendsallad som folk sprider omkring sig som maskrosfrön för vinden - vilket inte är långt från hur den smakar - som bittra sura maskrosblad. Tills man häller på en liten gnutta olja - då förvandlas denna bittra poppisgrönsak till en barfotadans på en somrig blomsteräng.

Våra favoritoljor just nu: Zeta Casa di Luca för basmatlagning och Fontanas Extra Virgin Kolymvari när vi njuter en stund.

(och vi tackar Fontana för info om olja och hur vi använder den)