30 maj 2006

Allting har ett namn, men korven den har 2


Det fanns en gång en korv som hette Andouille. Fransk korv, som uttalades [an-douj]. När den utvandrade till Amerikanske Södern och kryddades om lite så döptes den om till Andouille - med uttalet [ando-wiii]. Och inte bara det, den begåvades även med mer smak av hickory-rök, timjan och chili.

Korven har nu rest från den Amerikanska Södern på ett klassiskt kulturutbyte hemma hos familjen Scan i Sverige, där den trivs och frodas bland alla andra korvar i kyldisken.

Andouillen vill bara gott. Och det lyckas den med. Med en trevligt insmickrande köttighet och en len timjansmak, kombinerat med det rökigt fylliga, blir det en trevlig bekantskap vid middagsbordet.

Vi gillar och hyllar.

3 kommentarer:

Kinna sa...

Pratar vi om samma sak som den franska inälvskorven? Inte min direkta favorit. ;-)

Xtian sa...

Kinna: jajjemensan, orginalet är en korv innehållandes inälvor. Men icke den utvandrade brodern. Och definitivt inte den svenska kusinen.
Testa vetja. Kanske på lunchgrillen i Skillinge i sommar?

Anonym sa...

Den "riktiga" inälvskorven bör inte förringas, med en god senapssås och potatis är den en riktig höjdare. Det finns ett sällskap, i Frankrike, som certifierar de resturanger som serverar denna läckerhet på ett traditionellt riktigt sätt.