Gammalt och Nytt

Ånyo ett år framför oss och vi lägger 2006 bakom oss, i arkivet till höger.

Men hur ser vi då på 2006?

Ja, vi trodde ju på mer "hål-i-väggen"-ställen, kanske asiatiska. Så blev icke fallet. I allafall inte vad vi har sett. Men strunt i det nu.

I övrigt kanske man kan konstatera:

-Redaktionen blev en person större, från en sleeping partner till en mer aktiv recensent med inriktning barnmat

- Årets researchresa gick till USA där vi både förlorade hoppet och fick det tillbaka gällande Taco Bell...

- Doddes landsatte frukostfralla, Max sitt Friscobröd och Kingen tuffade på och blev årets kampanjburger-kedja.

- Subway fetsatstar på franchise och rullar ut butiker här och var. Gooh expanderade snabbare än man kunde säga "sous-vide".

- Året blev bra på grund av er. Alla som läser, alla andra bloggar som inspirerar, roar, irriterar och ger oss det bränsle vi behöver för att fortsätta.(japp, vi smörar)


Vad tror vi då om 2007?

Ja, vi kanske inte vågar förutsäga så mycket, snarar så är det en hel del grejer som vi hoppas på. Till exempel:

- Att vår nye Redaktionsmedlem får gå från barnmat till att testa Happy Meal.

- En lite utvidgning av det indiska konceptet. Från restauranger, med allt från lyx till sunk, till mer snabbmatsliknande etablissemang. Att det blir mer "gör-det-själv"-lösningar för hemmet, likt Santa Marias Taco-serie. Det finns ju redan indiskt, men vi hoppas på att det tar mer fart i de svenska butikerna och hemmen.

- Mer exotiska livsmedel i varje butik i större utsträckning än i Stockholm, Gbg och Malmö. Mer korvar med kryddning(Läs: inte bara "vahettere"-korvar från Scan).

- Bättre kvalité på frysta färdigportionsrätter

- Mer åt alla. (det önskar vi alltid. Och inte bara snabb mat. Vi ser gärna mer kärlek, mer pengar, mer petting, mer fritid, mer glädje, mer fred, mer Mer, mer jävlar anamma).

Ett Gott år önskar vi er.

Holiday Greetings

Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man...
(Gammalt Djungelordspråk)

Och ibland sätter sig en FastFoodLover ner vid dukade bord och njuter av sakta tillredd mat. Julafton är en sådan dag.

Så var inte oroliga, vi kommer tillbaks i mellandagarna med nya rapporter, kanske ett retroperspektiv på 2006 och en spaning in i det disiga 2000Sju.

Njut av aftonens värme, glädje och inte minst bordets fröjder!

Hela Redaktionen tillönskar er alla läsare en riktigt underbar jul och passar på att tacka för julklappen - 60.000 besökare. Precis vad vi önskade oss...hur visste ni det?

FastFoodLovers On Town!

Vi blev publicerade idag.

Papperstidningen Dagens Nyheters egna hippa bilaga På Stan publicerade idag ett urval av Redaktionens val av olika saker.

Under kategorin "Julmatsläsning" står det att läsa "fastfoodlovers.blogspot.com"

Why, thank you På Stan och thank you Redaktionen. "Let's do the lunch-thing" nån dag. On us.

(eftersom vi befinner oss på julresande fot så återkommer vi med lite inscannad bild vid ett senare tilfälle. Tills dess, köp DN o se själva..)

Årets bästa test?

Testa dig själv, få din sanna burgerprofil från Burger King

Vi var tvungna att göra om testet en massa gånger och vi vägrar fortfarande berätta vad det blev...


Men visst, testa ni bara.

I'll be huffin' and muffin'...

En liten godbit . Smakad, avbildad och beskriven.

Ballerina. Den hembakta småkakans fula ankunge som med sin nougat förvandlas till en svan i gommen.

Under den senare tiden har vi sett Ballerina i nya smaker, som glass och nu. Som muffin - i litet format - en minimuffin.

"Ballerina Minimuffins är en saftig muffins fylld med len och krämig nougat. Helt enkelt en kaka som är lika glad och god som originalet – bara lite mjukare. Varje minimuffins är portionsförpackad för den färska känslans skull."

Tänk er en liten rund tigerkaka. Med en kärna av kladdig nougatkräm. Så skall den smaka. Men det kommer en lustig smak av arrak mitt i tuggan. Möjligtvis en ton av sprit. Eller nåt.

Men det smakar inte obehagligt. Bara oväntat. Och det råder delade meningar om det är en "positiv oväntad smak" eller en "negativ oväntad smak".

Och istället för "den färska känslan" så har man lyckats att få en mer oljig karaktär på ytan. Man luras att tro att den känns saftig tills man inser att den bara är inställsamt oljig

Storleken är perfekt som en munsbit när man är sugen. Singelförpackningen är också bra. Passar för till exempel en utflykt med sötsugna barn (eller vuxna..).

Men vill du ha en muffins, köp då en av de otaliga sorter som säljs i varje hörna med självaktning. Låt den här vara nödlösningen sena kvällar på den lokala bensinstationen när du drabbas av "the munchies" efter en fet joppe...*
Och vill du ha Ballerina, köp då den klassiska kakan. Inget annat

Slutligen vill vi hylla Göteborgskex som inte använder transfetter i sin produkter. Ett litet extra "wohoo" för dom!!


*(FFL vill inte på något sätt uppmana till användande av illegala droger av något slag)

The Three Tube Tasting

När vi ändå var i farten att testa Gourmetchips så slank det med två slankare alternativ också...

Chips. Pringles, dessa formpressade potatismossnacks, dess största styrka är också dess svaghet. Formen. En del tycker de är perfekt att ha i näven, att hälla upp, att krasa mellan tänderna. Andra tycker att de är rena fabrikschipsen, onaturliga och rentutav osmakliga.

Vi tycker ingetdera. I mellanmjölkens och kompromissernas land så tar vi en klassisk ståndpunkt: den gyllene medelvägens. De passar ibland bättre och ibland sämre.

Men nu till chipsen. Vi har under ett tag nu sett en ren explosion i segmentet potatissnacks. Alla försöker toppa varandra med än mer exklusiva ingredienser och smaker än de andra. Det är olivolja hit och sea salt dit.
I ett land där den lyxigaste barsnacksen fortfarande heter chilinöt... Lite "I rest my case" över den insikten tycker vi.

Men vad vet vi, vi är blott enkla chipskonsumenter, om än i er andras tjänst. Men vi har ju inte Chipsmogulernas kristallkulor att titta i, ej heller dyra marknadsundersökningar och trendspanare tillhands. Men ändå...

Hur eller hur. Pringles har lanserat en ny linje som heter Gourmet. Mindre tuber(120g), högre pris och smakkombinationer som kräver extra lång tid att läsa. Lyssna på här:
Flame Grilled Steak and Caramelised Onion... Snacka om en munfull.

Och smaken då? Gourmet? Nja, det är lite si och så med det.
Det börjar med en intensiv upplevelse av bränt rostbröd som övergår i bränt grillat kött. Och inte den sjyssta machosmaken av kött med brända kanter, snarare den loser-biten som bara är rent sot o kol. Sen kommer en sötaktig löksmak, fortfarande med en bränd smak i bakgrunden.
Så, den för smaklökarna gastkramande starten övergår i en lite mer behaglig ton mot slutet.

Om du sätter likhetstecken mellan Gourmet och att slicka ett stekjärn efter både kött och lökstekning, ja då har du hittat ett hem för gommen.

Väl vid snackshyllan så tog vi ett snabbt köpbeslut och valde att testa 2 smaker av Pringles lågfett-varianter med spännande smaker. Delight Aromas.

Nya smaker och dessutom exklusiva oljor därtill för att ytterligare förhöja smakupplevelsen. Och med hela 33% mindre fett. Låter ju nästan för bra för att vara sant. Well..
(fortfarande 25% fett, 7g mättat. Bara så ni vet)

Pringles Delight Aromas Spicy Thai with a touch of Coconut Oil är ju också ett långt namn. Och smaken därefter. En lång smak som stannar länge i munnen. En smak som är faktiskt lite komplicerad och mångfacetterad. Om än artificiell. Det är det återkommande i alla smaker man hittar här, de är väldigt tydligt artificiella. Det börjar med svag doft av kardemumma, en doft som blir en svag smak. Sen en liten liten bit chili,knappt märkbar. Efter det, det underbara giftemålet av citrongräs och ingefära (tack Lisa för den lärdomen i torsdags) blommar ut en kort stund på tungan.
En smärre smakexplosion alltså. Om än artificiell(japp, vi tjatar).

Pringles Delight Aromas Greek Style Cheese with a touch of avocado oil. Vänner, vänner... Ingen grek skulle någonsin kunna hitta en endaste liten smula av "Greek Style Cheese" i dessa, vad nu som menas med det.. Feta, Halloumi eller Saganaki...? Det här är helt vanliga potatischips med en mjukare sälta. Inget mer än så...men vänta, vad var det där? Preciiis i slutet av tungan så letar sig en liten tunn smakdimma fram, men vad är det? Kanske lite greek style? Nope! Lite avocado oil? Kanske. Men det smakar litegrann som riktigt fin olivolja kan dofta - gräs. En riktigt grön sommaräng smakar det. Men mer som den morgondimma som rör sig över den där sommarängen. Likt den dimman, leker smaken på chipsen bland smaklökarna vid tungroten. Sen, borta!
Den här smaken är marginellt intressant i det stora hela, men den förstummar och förundrar oss.

Kort sammanfattning:

- ölkväll med grabbarna och du vill stajla och utmana: Gourmet Grilled Steak and Caramelised Onion
- Tusen smaker från laboratoriet i en tub, Spicy Thai. Kanske som start på en thaiafton, kanske istället för räkchipsen man alltid annars försöker impa med (lägg av med det, det blir bara löjligt o dom hamnar i en fryspåse i skafferiet o blir helt mjuka o du slänger ut dom efter ett halvår..)
- Vanliga potatischips som är förtrollade - Greek Style Cheese

(Överkurs - för den som vill se vilka viner som passar bäst till dina Pringles Gourmet, kolla här. Vi andra skrattar bara åt det...)

Säsongens fel - Fultallrik

Findus lanserar en serie kallad "Säsongens rätt" och först ut är Jultallrik. Inget att hänga upp i julgranen precis...

Alla har sin egen version på vad julen skall innehålla, allt i från klappar, när dom delas ut, Kalle Anka och/eller Karl Bertil Jonssons vara eller icke vara. Och...vilken mat som är ett absolut måste på julbordet.

Findus egen speciella julkänsla involverar några köttbullar, ett par prinskorvar, ett par matskedar Janssons frestelse brunkål samt risgrynsgröt med sylt.

Brunkål? Ja, det är ju företrädesvis en sydsvensk företeelse och höjde ett par ögonbryn på den mer norrlandsfödda delen av Redaktionen... Men, Findus har ju sin verksamhet i Bjuv i Skåne så man kanske inte har tittat längre än sin egen bakgård? Vad vet vi?

Jo, en sak vet vi. Det här är ren vämjelig smörja! Så! Nu har vi sagt det.
Det grämer oss att vi redan har använt begreppet "det smakar långvård" för att det passar så otroligt bra in på den här jultallriken, men å andra sidan skulle det vara en ren förolämpning mot långvården att kalla det här en smak av långvård.

Brunkålen, denna otroligt goda sötsyrliga anrättning som sitter som en smäck tillsammans med en salt "binkskit"(en jättekul ordförvrängning som någon Redaktionsmedlems far yttrar varje år tätt följt av "nä, förlåt jag menar skinkbit...". Varje år i 30 år....). Här har Findus reducerat brunkålen till en genomkokt vitkålsgegga med tillsatt colorit-soja och en släng ättika. Det smakar bara surt.

Köttbullarna smakar okej. De smakar som vanliga köpe-köttbullar. Och mer hade vi inte väntat oss. Så förväntan uppfylldes.

Prinskorvarna. Ja, hur kan man misslyckas med en prinskorv? ja, först tar man en helt vanlig prinskorv, låter köttet passera en köttkvarn en 20-50 ggr för att förvandla det till en köttsörja som man sen låter stelna i en dålig ursäkt till korvskinn. Gärna i en slags tubliknande form så att när man klipper korven i bitar så blir det inget riktigt slut på korven(den som vanligvis har två..) utan mer en utfasning av korvskinnet. Det liknar en dålig kopia av billighetsbyggklossar för barn. Fast av köttsmet.

Och, frestelsen från Jansson, detta klassiska "nachspiel"-tillbehör. Denna symbol för den sena supén. Här decimerad till en saltsmakande gegga. Inte ens moskonsistens, bara en gegga. De bitar av potatis man finner i geggamojan är sönderkokta och bara fragmentliknande delar i denna jultallriks signum - geggan.

Risgrynsgröten då? Den kan väl inte vara så farlig. Nej, den är kanske okej, på en skala 1-5 så får den 2, vilket ju inte är okej. Men det är ju för man återigen bjuder upp till dans med en smet. Risgrynen verkar ha stått på långkok och är mer en skugga av sitt forna jag än den spänstighet vi förväntar oss av julens efterrätt nummer 1.

Sylten smakar helt okej. Köpsylt-sockersött med inslag av äpplebitar...

Summa Summarum - köp inte. Aldrig.
Vi är inte så kräsna av oss - som en del kanske har märkt. Vi gillar det mesta. Och faktiskt en hel del av Findus färdiglagade frysta rätter faller oss helt okej i smaken.
Men den här tar klivet in i den Vämjeliga Världen. Får oss att känna oss som om vi hade levt i rännstenen, fast på insidan.

Jultomten säger vanligtvis "Ho Ho Ho", men här blir det mer "No No No!"


(till sist, sorry Lisa för att vi körde ett test utan dig. Men tiden rann iväg. Vi får kompensera på något sätt.... Och, bild lånad från Findus.se)

Great balls of chocolate

Den som väntar på nåt gott...han blir inte fet! Men kanske sugen på chokladboll?

Skam går på torra land, hell has frozen over - vi håller ett 8 månader gammalt löfte (se kommentarer). Vi har stött på patrull men vi kom till slut i mål.

Till vår hjälp så tog vi in en frilanstestare, en rutinerad donna med skinn på näsan och, desto viktigare, smaklökar känsliga som geigermätare. Vi kan kalla henne M*a, för att skydda henne från otrevliga påhopp. Kampen blev långvarig och svår och inte alls någon självklar seger.

M*a's dom:
Delicato: Högstadieflashback! Det där var lunchen man tjacka för en femma när det var levergryta i Bamba[Matbespisningen Red's anm]. I ärlighetens namn slank det nog ner en sådan där boll alla andra dagar också, men då som mellanmål...

Mycket chokladig smak med stänk av kaffe. Något smulig i konsistensen.

Gille: Chokladig och sötare än den ovan nämnda. Eftersom jag gillar sött så går det hem hos mig! Du [Xtian, Reds anm igen] sa att du tyckte att storleken var mer angenäm, vilket jag aldrig skulle ha hållit med om på högstadietiden (kvantitet före kvalitet - ung o fattig, ni vet), men nu håller jag med dig! Man känner sig inte riktigt lika syndig när den är lite mindre, och det blir ett perfekt liten efterrätt till kaffet efter maten när man bara måste ha något sött. En hel delicatoboll i det läget blir för mastigt!

Redaktionen tycker:
Ja, som M*a antyder så har vi hängt upp oss lite på storleken. Men det är inte allt. Som vi har hängt upp oss på alltså.

Delicato har en hävd som är svår att stå emot. De står liksom för ordet "chokladboll". Så mycket så att de har blivit pompösa och kallar chokladbollen för "Delicatoboll". Hey my friends, vakna ur drömmen. Folk kommer att säga chokladboll lika länge som vi kommer att säga dammsugare ("punschrulle" är bara människor som försöker göra sig märkvärdiga som säger..). Delicatoboll my ass...ni ligger redan på minus!

Men, som sagt, sinnebilden av en chokladboll är ju mycket lik Delicatos variant. Gille har ju mer en toppig skapelse som drar tankarna åt en liten kokostopp utan kokosgött, men med chokladbollssmet istället.

Men "toppformen" till trots, Gille får plus for storleken. Delicatos boll blir för stor. Kanske, som M*a säger, som subtistut för lunch - men i ärlighetens namn, hur ofta gör vi det?(vi vill inte ha svar på den frågan...). Gilles nätthet gör snarare att man kan njuta en gång till, lite senare. Istället för en mastig, ta två små njutbara stunder för dig själv - ett eget litet gille om man så vill...

Delicato har samma hävd i smak. Deras boll smakar lite mer vuxet. Men oxå lite mer smuligt, luftigt. Gille, lite mer kompakt, lite mer sött. Smaken är "lite mer" i Gille. Kanske enklare men mer.

Delicato har dock gjort ett snilledrag. De har singelförpackat den. Gille har vi hittills bara hittat i megapack om 24 styck (behagligt problem för en Redaktion, lite tristare för den ensamme njutaren). Här kommer Delicato att plocka mången köpimpuls i butiken. Gille , hallå!- ingen köper ett 24-pack på måfå....


Ja vad blir då kontentan? Delicato har en klar fördel i sin ställning som "chokladboll". Men Gille kommer starkt som underdog. Och vem kan motstå en kämpe? Lite "We try harder"-känsla typ. Så vi lägger vår chokladkladdiga röst på Gille!

Wohoo, there's a new Sheriff in town! Eller är det? Kommentera gärna, vi är sugna på att veta vad just DU tycker.

The Big FatFree Apple

Beslutet är taget.Och så blev det helt plötsligt enklare ett planera sin semester.

New York blir trans-fett-fritt från 1:a juli 2007, förutom Donut-shopparna som får ett år till på sig (ja, det finns undantag så man kan transfetta hur mycket man vill om man känner för det, men ändå).


När följer Sveriges New York efter?

Eragon in 60 seconds...

Max och Fox gör mål ihop!


Ett fotbollsreferat? Nä, en hamburgerkedja och ett filmbolag som gör gemensam sak och serverar ett hopkok av "Fantasy Meat-reality"... (den är långsökt vi vet...)

Vi vågar inte ge oss in i Eragon-äventyret med risk för att drabbas av experter som minsann berättar hur fel vi har och hur det egentligen skall vara. Kolla själv och lär dig mer om Eragon, äventyret börjar den 15 december.

Däremot ger vi oss gärna i kast med Eragon-burgaren.
"Hamburgare av garanterat svenskt nötkött, cheddarost, solmogna tomater, krispig isbergssallad, lök och Hot Creole-dressing med sting. Allt omslutet av gyllenrostat Friscobröd - gyllengult och smakrikt." saxar vi från Max hemsida.

Och minsann om inte Max har förtrollat oss. Igen. Med sitt Friscobröd som mjukt och lent och smakrikt ger en inramning som heter duga. (BurgarBrödBagare - look no further!).

Köttet lämnar vi därhän för det kommer alltid att smaka avmätta servicecenterbiffar. SorryLorry Max, det duger inte för oss med "garanterat svensk nötkött" om det är kokt och uppblandat för minsta möjliga tuggmotstånd.

Cheddarosten har en skön smak av färdigskivad smakförstärkt mejeriprodukt, precis som det skall vara på en sån här kreation. Fancy hyvelskivat kan ni slänga på hemmaburgarna och dom kvalar inte in här...

Den heta Creolesåsen smakar gott och har en hetta i slutet av tuggan. Inte helt olikt de dressingar vi har stött på i ChiliMcFeast(Doddes) och Red Hot Chili Cheese (Kingen). Kopplingen till det Kreolska Louisiana och Eragon har vi svårt att se. Men vem vet, det är kanske där alvernas rike ligger...?

Hur eller hur, har du en lust till att smaka på sista pusten av Drakens eld så är det här helt rätt. Välj bort pommes frites för deras bönsallad - den kickar fortfarande kickar smaklöks-röv hela dan!

Är du villi' o smaka chili?

Taco Bar har piffat till sig lite och introducerat en chili på menyn. Vi var där.

Sorgebarnet Taco Bar, den sorgliga ursäkten till texmex-mat serverad snabbt, försöker styra upp sin verksamhet, nu med nya ägare, till nytt och fräscht.

Nja säger vi och sneglar misstänksamt under lugg (ja, för dom på Redaktionen som har lugg alltså..). De nya menyerna ser lite fräschare ut, det måste medges. Men eftersom väldigt lite annat har förändrats så är det inte mycket att hänga i julgranen än.

Det är fortfarande för dyrt för vad man får. Det är fortfarande för mycket billiga råvaror på tallriken. Och det är fortfarande lite för slätstrukna smaker i det som serveras. Inget sticker ut. Alls. Och vill man ha extra smak, ja då får man pynta extra - vilket resulterar en nota som motsvarar en vanlig affärslunch (bara ordet "Affärslunch" renderar ett pris över 100 spänn).

Personalen är aldrig dåliga, men aldrig heller riktigt bra. Det känns lite uppgivet liksom.

Men nu har dom chilin. Kostar 69 spänn. Säljs under devisen "Can You handle it?" Jotack...
För dom 69 kronorna får man en skål med chili, lite kidneybönor, en varm tortilla, salsa, gräddfil och en sallad (lite isbergssalldshack och majskorn). Lite tveksamma var vi... Men,

När man går därifrån är man inte hungrig. Och chilin smakar helt okej, "mustig" var ett ord som beskrev den och det stämmer ganska bra. Den är "mustig". Visst hade vi kunnat komma med 100 tips om hur man kan göra det bättre, men tiden är för knapp, er uppmärksamhet likaså och dessutom - vad kan man kräva för 69 kronor?

Så helheten blir inte dum, men det är långt ifrån en succé. Men kanske den kommer - för det här kändes som ett steg i rätt riktning. En helt ny rätt, inte bara en lam uppdatering av något gammalt - som man kanske kunde misstänka..

Så, heads up för Taco Bar - förändringens vind, om än en svag bris, har börjat blåsa!



(tack Taco Bar för lån av bild)

Långt bords färd mot mätt

Inte alls ett snabbmatsinlägg. Dock något som måste berättas. Så det gör vi.

Så här dax på året samlas bakterihärdar utan dess like, det som anses som vardagsmat kläs i kräpp-papper och det fetaste feta plockas fram ur kokböckerna och radas upp som ett varnande exempel på hur man inte skall leva sitt liv. Kort sagt - dax för julbord!

Och det är få saker som kan få vårt kulinariska tempo att sakta ner som ett julbord. Och där vi satsar på kvaliteten framför kvantiteten (som ju är lätt att säga eftersom ett julbord per definition är kvantitet i kvadrat...) och väljer endast ett per år.

Vi har ätit oss igenom det som anses som klassiker i svensk restaurangnäring - Ulla Winbladh, Claes på Hörnet, Grand Hotel, Ulriksdals Wärdshus, Stallmästaregården, Gondolen, Villa Källhagen för att nämna några. Den ena krogen namnkunnigare än den andra. Och det har varit mycket bra upplevelser.

Även så i år. Och lite till.

Fredrik Eriksson fick ta emot oss på sitt hyllade Långbro Värdshus. Och allt var mycket mycket bra.

- Personalen var välkomnande, chosefri och lyhörd för våra önskemål och servicen var snabb.

- Vi fick ett stort och rymligt bord vid en eldstad och njöt i fulla drag i den ombonade och varma miljön. Dock utan att det blev puttenuttigt sockersött juligt.

- Maten, nästintill det viktigaste kan man säga, även om alla delarna gav en helhetsupplevelse utöver det vanliga:

Sillar och Strömmingar, väl avvägt med vikten på de traditionella smakerna men med inslag av experimentell lusta. Här vill vi höja Långbro-ansjovisen och den senapsmarinerade böcklingen med kapris och rödbetor lite extra...

Laxarna var traditionella och välgjorda , det kallskurna var mycket gott, vi föll lite extra för den rökta lammsteken med fänkålssallad - en höjdare.

Det småvarma, när man börjar känna sig lite däst, bjuder upp till dans med en gräddlen grönkål och revbensspjällen - dessa i vanliga fall så torrtrista benstumpar med skinnbitar till kött som ursäkt, kom som manna från himlen. Saftigt honungssöta med en lätt sälta gjorde de den sista tallriken till en fröjd för den nu fulla magen.

Men så passerade vi gottebordet. Och gick därifrån hand i hand med en tallrik bestående av saffranspannkaka med rårörda björnbär och några mintkyssar som ett sista farväl på våra tuggtrötta läppar.

Efteråt kan man njuta av en stilla drink i den lilla och välkomnande baren. Det gjorde vi.

Gud.så.gott.

Vi kan inte bara rekommendera, vill vill hylla Långbro Värdshus. En julklapp svår att slå!

Extra allt o lite till...

Nu finns det möjlighet att läsa allt om snabbmat. Ja förutom här då...



Det är det eminenta branschtidningen FastFood som startar en portal (Lite "Jag minns mitt 90-tal över det ordet...) om mat serverad snabbt. Eller som man själv säger i sitt pressmeddelande:

"Konsumenter, media och politiker får nu tillgång till all snabbmatsinformation på ett och samma ställe www.varsagodsnabbmat.se. Det är branschtidningen Fast Food som idag öppnar en neutral webbportal om snabbmat med syfte att öka besökarnas kunskap och ge en rättvis bild. Hit bör den som vill veta allt om snabbmat vända sig. Här kan besökaren bland annat finna lediga tjänster, senaste klippkupongerna, kedjornas nyheter samt delta i tävlingar och finna alla spännande snabbmatsställen. Det blir också möjligt att ställa frågor till Sveriges snabbmatskedjor och delta i olika undersökningar."

Vad tycker vi? Jo, det är ju jättebra. Mest glada är vi över att man tar tag i begreppet snabbmat och gör ett kortsåg av att försöka förklara att snabbmat inte är samma sak som skräpmat.

Sen kan man alltid fundera över hur stor och spännande marknaden är när det är de vanliga spelarna med som alltid får vara frontfigurer för snabbmat i Sverige. Börjar vi inte bli lite trötta på Richard Bergfors som sitter i restaurangen på Hamngatan i Stockholm o pratar om hur han steker hamburgare själv o äter minst en burgare om dan... Jo det är vi. Och Richard - it's been done before. I McDonalds begynnelse så satt Mr Lederhausen och pratade om hur de gjorde pommes i källaren och hur han tryckte en QP varje dag.

Lite glada blev vi över att få se Subway och deras frontfigur Jennie von Bargen. "Wohoo!" för henne!

Och naturligtvis bra med tabeller som visar på näringsinnehåll och artikel kring fräschet och livsmedelshantering.

Läs och lär. Och lägg till portalen i dina Favoriter - det har vi gjort.(men behåll FastFoodLovers som startsida i din webläsare...)



(allt hämtat o lånat o inspirerat av MentorOnline's pressrelease samt publikation)

Undercover FastFoodLover

Uppmaningen var tydlig: "Burgarna krymper - ta reda på sanningen!". Vi slängde på oss hatt, lösskägg och mörka glasögon.

Får några inlägg sen dök det upp en något chockerande uppgift.

Vad sägs om att göra ett undersökande reportage? McDonalds burgare (i alla fall McFeast och Big Mac) har krympt! Är det sant? Jo, vid en jämförelse av näringsdeklarationen före och efter så är det enda förklaringen. Jag hade föredragit en prishöjning.

Det var vår mycket uppmärksamma läsare LHS som fick oss att höja på ögonbrynen. Var detta sant? Blåser man oss på "göss"? Går vi hungriga från lunchen? Frågor som krävde svar.

Innan vi tog steget fullt ut och klev över i gränslandet mellan ont och gott, in i en värld fylld av kött-tjallare, dressingdesinformation och brödbanditer så tog vi tjuren vi hornen direkt. Vi frågade McDonalds.

Dumdristigt? Vågat? Naivt? Ja, kalla det vad ni vill - vi var ju lite rädda för "The Dark Side of The Burger" och ville undan med livet i behåll. Visst, vi var något tveksamma - tänk om vi förstörde scoopet direkt. Tänk om vi retade Ronald såpass att vi skule råka illa ut. Nästa Bacon Cheeseburger skulle kanske serveras med en extra topping av Polonium 210... ?

Nåväl. Nu blev det inte så. Efter att ha skickat ett mail till McDonalds så fick vi ganska raskt ett svar:
"Tack för ditt mail och din fråga.

Nej, varken Big Mac eller McFeast har krympt eller blivit mindre.

De innehåller precis samma råvaror av samma mängd som de alltid har gjort.

Däremot har vi lanserat något som kallas Balansguiden, vilket innebär att vi märker upp alla produktförpackningar med näringsinformation och %GDA (dagligt rekommenderat intag). Eftersom vi delar förpackningar med övriga länder i Europa, så måste all information på förpackningarna se likadan ut och ha samma värden. Recepten på våra produkter är idagsläget snarlika i alla länder, men pgr. av att vi alla har olika leverantörer så kan näringsinformationen skilja sig åt något mellan olika länder.

De näringsvärden som vi idagsläget kommunicerar på förpackningarna är ett snitt mellan alla länders värden. Värdena du ser är därför inte specifika för tex. produkterna i Sverige, vilket vi tidigare alltid kommunicerat dels på hemsidan men också i broshyren Matguiden. Jämför man så ser man att siffrorna skiljer sig en aning. Vilket också gjort att din läsare har reagerat. Dock ska man ha klart för sig att förändringarna är marginella och gemeneman man (som inte är dietist eller kostekonom) påverkas egentligen inte av detta. Det kan röra sig om skillnader på 20-30 kcal och 1-2 grams skillnad på protein, kolhydrater, fett och fibrer.

Jag har full förståelse för att detta är lite rörigt och kan vara svårt att förstå, så tveka inte att höra av dig igen om du vill att jag ska förtydliga något. Du kan också gå in på vår hemsida och klicka på Balansguiden, där kan du läsa mer."

Ja, vad säger man. En dåligt bortförklaring för att täcka upp att man gräver djupare i våra BurgerBörsar? Eller en helt okej förklaring till varför det ser lite förvillande ut?

Vi går på det senare (vi är ganska snälla och naiva av oss...och lite rädda för Ronald..). Tack McDonalds för snabbt svar. Tack LHS för uppmaning och utmaning! Tack för att ni andra läste ända hit.

Skönt att äntligen kunna gå på stadens gator igen som en vanlig person igen och inte behöva dölja sin identitet, inte leva under ständig press att bli upptäckt som en grävande journalist. Nä, snabbmatsbloggare räcker bra för oss.

Om ingen kittlar våra Wallraff-nerver igen förstås....

Razz-matazz!

Nu har vi gjort vad vi lovat - testat nya Cheesecake Razz från GB.

"- Cheesecake Razz: cheesecakeglass och citronglass med hallonbitar och digestivekex. Låter intressant, mycket smaker och fräscht blandat med tungt."

Skrev vi då ja. Men nu är ljudet i skällan lite annorlunda.

Man kan alltid säga att GB's glass känns trist o luftig mer än nåt annat. Men här balanseras det med en fräsch syrlighet från citronglassen, en varsam sötma från hallonbitarna - ja, dom är ganska varsamt utportionerade oxå. Och Digestivekex

Digestivekexen ja. Här har vi en klar vattendelare på Redaktionen. Vissa tycker det är lite soggigt, degigt gössigt. Andra tycker det är ett otyg som bara segar-degar till det. Så vi låter det faktiskt stå för sig själv - du som livsnjutare får helt enkelt själv bestämma dig, nån gång måste du väl få ha en egen vilja... Plus att det är en lysande möjlighet att skriva delar av Redaktionen på näsan om hur det egentligen förhåller sig med digestivkex-bitar i Cheesecake Razz.

So fire away!

Ja, avslutningsvis kan vi väl säga att vi gärna köper den här igen men att nostalgi och smakerna i Texas Pecan och Rocky Road är svåra att slå.

Jeezees, it's Reese's

En klassiker i USA, en jordnöts-craze som kanske aldrig riktigt kommer att få fotfäste här.

Redan 1928 började man göra chokladöverdragna formar med fyllning av jordnötssmör. Och sedan dess har det varit en, om än kanske inte lavinartad, stadigvarande succé i de amerikanska godishyllorna.

Vi, som de ödmjuka testare och rapportörer vi är, lade naturligtvis beslag på några klassiker och några nyheter under vårt besök i Amerikas Förenta Stater. Allt för att ge er det bästa av det mesta.

Den klassiska "Peanut Butter Cup":en har ju en viss saltsöt smak. Inte helt oäven, men efter ett tag lite sådär klistrig i gomtaket. En inte alltför behaglig känsla.

De nya varianterna vi kom över var: Peanut Butter Cup with Caramel, White Chocolate Peanut Butter Cup och Peanut Butter Cup with Marshmallow.

"...with Caramel", well, kanske inte en riktig hit men ändå en skön krämig sötma som balans till sältan, en lätt touch av Björnklister-smak i bakgrunden. Men det blir för sliskigt i längden på en produkt som redan från början är mäktig... No sir!

"White Chocolate" - nja, smakar bara sött och klibbigt smörigt fettigt. Over my dead body!(i dubbel bemärkelse om du äter för många..)

"...with Marshmallow" För den som går in på Reese's sajt så ser man att denna produkt inte finns kvar längre. Då förstår ni själva hur keff den här var. Knispertorr marshmallow, på gränsen till tandknäckande hård. Smakar papp. Och tänk er papp som pålägg på nåt som fastnat i gomtaket...

Nä, den vägen vi valde att gå heter "Reese's Pieces", små varianter på "Non-Stop" eller dragéer som man också kan kalla det. Lagom smak av jordnötssältan och den kladdiga sötman i nätt utförande. Det tycker vi är något som ni definitivt skall testa! (vi vet att det finns Reese's på Gray's American Foodstore, dock inte vilka sorter o varianter)

(thank you Hershey Corp. for lending us the nice pictures of your lovely peanut butter cups.)

Chicken Tasty på McDonalds!

It's all in the name!
(om man ber om extra dressing alt. duttar på en klick ketchup på bottenbrödet så blir det "pertastic")

Innehåll: "Sallad, kyckling. tomat, Monterey Jack Cheese, Ny smakrik sås"

Bra deal

Som dom vänner vi försöker vara - här kommer ett superdeal på en trevlig macka.

Gå in på Subways kampanjsida och printa en kupong för en nästintill gratis macka - nja, köp ett meal få en macka till. Good enough for us!

Passa nu på att testa Subway när du har chansen att testa 2 mackor på en gång. "Wohoo" säger vi!

Kolla in mackorna och var du kan köpa dom hemma hos Subway

Virtual Pizza 2

Vi fick ett tips-mail. Och innan vi hann skriva om det så dök det upp i våra kommentarer... Lustigt sammanträffande eller Populär sajt?

Inte för att vi vill misstänkliggöra nån. Och hey, så länge det är ett tips så är det ju välkommet.

Nu är det en plats på www där du kan se var i Sverige det finns pizzerior som kör hem pizzan till dig. Med beställningssystem och allt. Hur smart som helst!

Den enda baksidan på det här myntet är, precis som de andra cyber-pizza-vännerna, att det finns för få pizzerior på sajten. Det finns för närvarande bara i Göteborg, Linköping och Örebro. Inget fel på de städerna (nåja..) men det hjälper inte oss på Redaktionen i Stockholm. Eller på vårt regionkontor i Malmö. Eller nån annan stad i Sverige - ja, förutom Göteborg, Linköping och Örebro.

Men, lycka till - sajter som onlinepizza.se behövs. Vi står upp och applåderar och hoppas hoppas att det snart finns fler plaster som kan beställa via er.

Cyberpizza

Våra vänner och ikoner tipsar om en cool sajt.

Och vi är inte sämre och sprider ordet om en sajt där du kan leta pizza-restauranger i din närhet.
Vi har ett svagt minne att vi har sett dem innan. Eller en svag kopia.

Hur eller hur, de har en bit kvar eftersom just nu så är de 2 enda städerna i Skåne "Höör" och "Staffanstorp". Öööö, okej... Men syftet är gott och så även pizza.

Så vi hyllar men med förbehåll om snabb uppdatering.

Go pizza.nu, Go!

Snabbt om liten mat

Baby, I'm back! eller kanske Baby IS back...?! Här igen med ny kort rapport om mat jag gillar.

Matvanorna är desamma, dvs jag äter vad som serveras på skeden framför munnen. Den enda skillnaden är att jag upptäckte häromveckan att man kan med ett lätt "sppppstrttt" kan spruta ut sånt som man inte gillar så mycket. Eller bara för att det är kul.

Här kommer ett urval av vad som står på menyn just nu:



- Pasta med Basilikasås, Nestlé. God, modern och vegetarisk.

- Asiatisk gryta. Nestlé. Rider lite på Asien-vågen även jag. Sprängfylld med goda grönsaker.

- Pyttipanna, gräddstuvad. Semper. En klassiker som är oemotståndlig.

- Skärgårdsgryta med lax. Semper.Hey, allt från skärgården är en vinnare hos en framtida seglarstekare...eller kanske inte.
- Nudlar med grönsaker och skinka. Hipp. Vardagsmat med en twist. Lite gäspning kanske, men mest för att jag vill ta en liten "nap" efter allt ätande.

- Spagetti med mozzarella, tomat och basilika. Hipp Well, Italien igen - måhända ett tecken på en framtid inom pizzabranschen? ("woohooo" säger Papp...en annan redaktionsmedlem...)

Desserter sitter som en smäck efter en stärkande varmrätt. De som just spelar som strängar på min lyra är:

Äpplemos med fullkorn. Hipp.
Exotiska frukter med fullkorn. Hipp. - Fullkorn you ask? Japp, även en kille som jag vill ha fast och fin avföring.
Solskensfrukt med yoghurt. Semper. Solskensfrukt till en solskenskille. Säger jag iallafall, då får jag mer dessert av resten av Redaktionen. Suckers!

Over and out my friends. Ses snart igen kanske. Han som jag kallar "baaa....ba" har börjat säga Happy Meal överartikulerat och flera gånger per dag. Vad menar han med det?

En paj med två smaker. Trodde vi ja!

McDonalds vinterkampanj erbjuder en hjortonpaj med smak av vanilj. För er skull tog vi oss i pälskragen och testade. En upplevelse som inte lät vänta på sig följde.

En paj från McDonalds är på ungefär 4 stora tuggor eller 5-7 små tuggor. Okej, vi vet att det är högst individuellt, men kom igen - häng med bara för att förstå exemplet...

Nånstans efter den tredje tuggan börjar man fundera på om man har fått en paj utan fyllnig. Bara en massa frityrdeg. Sen får man en svag hint av krämen, den som skall smaka vanilj. Det gör det inte. Inte är för övrigt ett ganska bra ord för hur det smakar. För den smakar inte. Alls.

Vid näst sista tuggan samt även den sista så får man sig en liten smakchock. För då kommer hjortronen. Inte blir man chockad av dem fylliga och explosionsartade hjortronsmaken, mer chockad att det finns hjortron i över huvud taget.

Nä, satsa heller på att hitta egna hjortron på era promenader på närbelägna myrar. Det är större chans att ni får i er en munfull där.


(bild från McDonalds web)

Stärk er hos Kungen

Såhär i stundande juletider går allt i rödaste rött, så även burgare från Burger King.


Red Hot Chili Cheese heter skapelsen. Fefferoni, ost, chilisås, sallad, tomat och lök. Finns som regular och XXL.

Det bästa med den här är att den styrka som finns känns naturlig. Inte "starkdressing"-hetta utan kombinationen av fefferonibitar och chilisås blir en härlig styrka som biter till i tuggan. Kan tänka mig att ni som gillade Chili McFeast kan tycka att den här inte ligger långt efter.

Låt inte kyla utomhus hindra er från att uppleva lite hetta. Om än bara i munnen...

One small change for a burger..

...one giant leap in taste for mouthkind.


Ja, nu kanske vi överdriver lite. Och vi tycker fortfarande att det är jäkligt trist att allt man kan komma på hos hamburgerkedjorna i fråga om omväxling är..bacon.

Men att göra en enkel och mycket god ordinär cheeseburgare till en helt ny vän i gommen - bara genom att lägga till lite bacon. Ja, det är lite av ett genidrag.

Bacon Cheeseburgare - nåt nygammalt att springa benen av sig för. Det gör vi i allafall.

(på bilden ser ni även säsongens McFlurry, med pepparkaka i. Från Mor Annas. Vi har inte testat. Och kanske inte riktigt kommer att göra det, vi känner helt enkelt inte riktigt för det. Däremot skall vi låta en hjortron/vaniljpaj göra en diger dans kring gomspenen, det kan vi lova!)

(bild från mcdonalds.se)

Chicken Stikka

Ta kött, sätt det på en träpinne. En svårslagen kombination. Nu som mat att ta med sig i farten


Det är våra kära långtidsöppna 7-11 som levererar en nyhet. "Chicken Stick". För 19 kronor får du den ren, bara kött o pinne. För några kronor till så sticker dom hela härligheten i ett bröd.

Rejäla doningar till spett pratar vi om. Inte dom där små stackarna till drinktilltugg som serverades på Bindefeld-fester för 3 år sen och nu börjar synas i småstäder på grannarnas 40-årskalas. Dom är goda men kräver en mätt mage för att vara till nytta.

Nä, vi säger - skippa brödet, ät pinnen ren (i dubbel bemärkelse). Bra smak, kött och inget annat. En bra mellanmålsprodukt eller om du plockar 2 så har du en snabb lunch som fyller upp helt okej.

"Meat on a stick" - svårslaget. Mer sånt säger vi på Redaktionen

Interview with a sushilover

Vi fick möjlighet att sitta ner en stund med mannen bakom Sushi-SM. Och delar gärna med oss av dessa lärdomar...

Bakgrunden är förvisso intressant, kille som vill jobba extra - hoppar in på sushibar, lär sig en massa, inser hur gott det är och vilken himmelsk njutning för kropp såväl som själ, vill nu få alla att inse sushins storhet och hur riktigt god sushi skall smaka. Kort sagt en "man with a mission". Ja, just det - han heter David Khabazzi.

Men, vi var lite sugna på att veta mer "behind the scenes". Vad är det som utmärker en riktigt bra susirestaurang? Vilka tips och trix finns det i branschen? Vad kan David dela med sig av ur sin sushikälla av kunskap?

"Först skall man inse att vi har ca 200 sushirestauranger i Stockholm. Det är lika många som i Londons innerstad. I Sverige är vi alltså ganska bra på att äta sushi" berättar David. "Av dessa så finns det en massa som inte är okej, som har dåliga råvaror, som inte är fräscha och som bara rider på vågen" fortsätter han.


Hur gör dom?
Men vad skall man då kolla efter? Några snabba tips:

1) Fräscht. Ja, den kanske funkar på vilken restaurang som helst. Men, kolla om de använder handskar och om de gör allt med handskar på - dvs gör både fisk och tar ris med handskar på. Det är kanske ingen höjdare att först hantera olika fiskar o grönsaker och sen dra ner samma händer i riset..(Ännu värre om dom oxå tar betalat med handskarna fortfarande på).

Kolla oxå på fisken, har de många sorters fisk, ett bra sortiment visar på ett intresse och inte bara på att leverera basic-sortiment. Glöm inte att kolla hur fräscht det ser ut - är den uppskuren i förväg eller skärs det upp à la minute? Kolla fiskens utseende (inte om den är snygg eller ful...) om den är glansig/blänker = vattnig eller kan ha fått sig en droppe vatten på sig för att se fräsch ut = inte bra.
Ett säkert kort är att laxen alltid är färsk, den kommer i hela filéer och de måste de filea själva.

2) Fråga. Kolla med kocken, vad kan han rekommendera idag? Är det något som han tycker är bättre än något annat, ja då har han både ett intresse och koll på vad han gör. Har han det inte, då är det lite "No-No" över det.

3) Bra balans mellan fiskbitar och ris. Riset skall inte synas under fiskbiten, samtidigt skall det inte hänga fiskbitar och slänga och dingla över en stackars risboll. Det skall vara en balans, lite yin och yang mellan fisk och ris alltså. Du skall kunna ta sushin med pinnar utan att den faller isär. ( vilket vi är ensamma om, att äta sushi med pinnar alltså. I Japan äter man sushi med fingrarna..)

Test: Tamago, den omelett som ligger på lite ris. Den skall ha en balanserad beskhet och sötma. Är den helt perfekt skuren, ja då är den färdigköpt i bitar, är den lite ojämn, ja då gör dom den själv. Färdigköpta bitar behöver inte vara äckliga i och för sig. Men hey, hemmagjort är alltid hemmagjort...

Hur gör man?
Ja, om man då har hitta en bra sushirestaurang, hur skall man då äta på rätt sätt? Hur ser man ut som en ritkigt connesseur?

1) Inte doppa riset i soja.
2) Wasabin skall inte blandas ut i sojan, det är bara i Sverige vi gör det. En soja kan vara blandad på restaurangen, dvs de har tillsatt smaker för att göra den speciell och god. Wasabi finns redan i sushibiten. Så det behövs inte (om man nu inte tycker att det är otroligt gott..)!
3) Lägg fisken mot tungan. Inte riset. Kom ihåg, du har smaklökarna på tungan, inte i gommen.
4) Gari - ingefäran som är syltad - den äter man mellan sina sushi. Den skall rena munnen från smaker och förbereda dig för nästa smakupplevelse.
5) Börja med lättare fiskar och arbeta dug uppåt.
räka, lax i början, sedan tonfisk och havsaborre etc. Avsluta med Tamago, omeletten vi nämnde innan...
Jätte -Dont's, vad du inte skall göra:
- Doppa en hel makirulle i soja, då försvinner exakt alla smaker jätteeffektivt!
- äta snabbt. Sushi innehåller mycket smaker, se till att njuta av varje tugga och förförs av den palett av smaker som målar ett veritabelt konstverk i munnen!

Tips: om dom har Familjesushi, en extra stor portion (jmfr. Familjepizza), beställ en sån och dela istället för att ta 3 8-bitars. Med en familjesushi får du oftast lite fler sorter att smaka på och testa.

Nu när du har blivit en riktig "tsu" - dvs sushikännare, vart skall du då gå för att nå smakNirvana? Vi frågade naturligtvis David. Han delade med sig frikostigt.
Davids Favoriter:
1. Hattori Sushi Devil på Tegnérgatan/Drottninggatan
2. Ljunggrens på Götgatsbacken
3. Akki Sushi på Folkungagatan

Dom är båda fräscha, intresserade och lverera sushi på en helt annan nivå än andra. Tycker David alltså. Men vi tror på honom och skall plocka in lite frilansare som kan testa å det snaraste.


Glöm inte det viktigaste: Sushi-SM imorgon lördag, där du både får ser Sveriges vassaste knivar och kockar OCH smaka på sushi - for free...(förutom inträdesbiljetten till mässan Det Goda Köket).

Express-test

Expressen testar 52 olika sortes chips. Helt okej översikt hittar man i deras bildspel



"Chipsfrossa i soffan ikväll". Jovisst. Glöm inte att läsa deras bantningsspecial i Söndagsbilagan oxå. Eller om "Maria [som] tappade 52 kilo på en månad".

Men hey, who are we to judge.....

Testet i sig kanske inte visar upp några överraskningar. Dyra chips som Lays Sensations i topp och lågpriskopiorna i botten. Det enda man kan invända är väl att omdömena ibland är väl korta. Eller så är kriterierna för betyget ganska korkade. Estrellas Dill får en 2:a och omdömet är "De här doftar. Ingenting". Nähä!? Ett av de största varumärkena och en av de mest populära smakerna doftar inte nog för att ge mer än en 2:a. Men då måste väl smaken vara helt klappkass oxå? Eller?
Men, vi pratar om plats här. Expressen har ju inte en hel blogg att skriva i. Bara en kort tidning

Läs, roas och förundras. Eller se när öppna dörrar slås in.

And right here is where you start paying...in sweat!

Mellan träningspassen på Friskis & Svettis kan man läsa om...snabbmat!
I deras egen tidning "Friskispressen" finner man en notis om oss på Redaktionen (se saxad notis nedan).

Vi tackar och bockar (och drar in magen lite extra och försöker se extremt tränade ut. Och misslyckas).

el copa del Pizza

Innan rapporterade vi om Nordiska mästerskapen i Pizza. Nu har EM gått av stapeln. Vi önskade att vi var där.

Å andra sidan hade vi inte fått gå ut på gatorna och vifta med svenska flaggor. Ej heller köra runt i små små bilar med alldeles för många glada människor i, tutandes och skränandes. För Sverige vann inte. Vi (i vanliga fall så skriver man ju "dom" när det inte går så bra, men vi är inte såna..) kom på efterkälken när våra sydländska vänner satte fart på vedugnarna. De 2 nordiska pizzamästarna, Nebo Pavicevic och Sunsica Grace(se bild), placerade sig på 23 respektive 32:a plats. Spanioren Nemesio Sanchez blev den totala segraren bland de 38 tävlande.

”Konkurrensen är mycket hård. Deras placeringar visar att svensk pizzanäring inte riktigt håller europeisk nivå. Det gäller att dra lärdom av detta och fortsätta arbeta med den viktiga hälsoaspekten. Vi börjar nu rekryteringen av tävlande inför VM i Italien i april och innan sommaren drar vi igång uttagningarna till NM där vinnaren får representera Norden i Spanien nästa år”, säger Magnus Lilienström, chefredaktör för tidningen Fast Food och arrangör av NM i Pizza

Hur eller hur, dom är hjältar och vi är svenska fans allihopa!!

Nebo driver pizzerian La Pizza i Helsingborg och tävlade med sin pizza Carpacco: en botten av dinkelmjöl och durumvete,topping med hemmakryddad tomatsås och mozzarella. Efter gräddning tillsätts rå oxfile i tunna skivor, malvernsalt, tryffel, svartpeppar, ruccola och parmesan.

Sunsica som även hon driver egen pizzeria, Pizza King i Ängelholm, tävlade med sin Regina Special: fullkornbotten av dinkel och durum, topping med tomatsås, buffalomozarella, tryffelsalami, bladspenat, grillad paprika och ricottaost.

Vi lyfter på hatten för både Nebo och Sunsica. Ni gör vår vardag än lyxigare med era skapelser av himmelska proportioner och får våra munnar att salivera! Ni är nummer ett i våra pizzahjärtan!



(tack till tidningen FastFood för informationen och för att ni arrangerar tävlingen NM i Pizza)

Something Fishy

Fiskburgare är inget man beställer varje dag. Nu gjorde vi det 2 dar i rad.

Efter ett besök på McDonalds och ett på Max så kände vi oss nöjda med fisk och utvärderade resultatet.

Rent allmänt känns det ibland som att man är en andra klassens hamburgerkund när man beställer en fiskburgare. Som en spetälsk bland kärnfriska, som..ja, ni fattar...

De två fiskburgarna är ganska olika. En känns mer som ett nödvändigt ont, en annan som ett gott försök.

McDonalds; det nödvändiga ontet. Det finns inte mycket kärlek i den här fusk..förlåt, fiskburgaren.
Vitt, sockerfluffigt bröd, en bit ost, en exakt kvadratisk bit panerad fisk och tartarsås. Fisken i paneringen är god, kompakt och skönt "flakig". Det skall de ha beröm för. Paneringen däremot är en "baspanering 1A" och får en knappt att höja på ögonbrynen.
Men tartarsåsen är en riktigt höjdare, en syrlig salthet som smakar mycket gott.
- Så se till att beställa "extra sås".

Max: här har man försökt.
Sallad, fräsch panering med frön på som får den att se lite 2000-tal ut. Grovt bröd som kanske inte smakar otroligt mycket, men ändå lite nyttigt gott.
Svagheten ligger i saltgurkan och såsen. Saltgurkan verkar ha legat i en alldeles för söt lag, för mycket socker helt enkelt. Och det rimmar illa med övriga smaker. Den passar inte in.

Och sen, "vit dressing" som det står hos Max. Vaddå vit dressing?
"- Jaaa, det är smak av dressing...??" Hur smakar det då?
Jo, det smakar ingenting. Här blir det mer en kladdfaktor, något för att gössa till innehållet.
Bra tänkt men dåligt slutresultat.

Slutsats: I den bästa av alla världar så går man till McDonalds, ber att få en handfull tartarsås och sen travar man över till Max och beställer deras fiskburgare utan sås (o kanske utan gurka).

Nu går ju kanske inte det så vår fiskburgare handlar vi i fortsättningen på Max. Återigen har de visat framfötterna och imponerat på en svårflörtad Redaktion. All heder!

Till havs, vänner! Till havs!

Dip goes Chip

Estrellas slagskepp till dipp: Holiday, har gått och blivit chips. Redaktionen ställde sig skeptisk.


Nånstans under Krita-perioden (den precis efter den mer populära Jura) kom man på att en "Holiday-smak hade nog passat gott i dippen". Kort sagt, man blandade mild lök och mild paprika(klassisk smaker när man är på "Holiday"). Gjorde den till pulver och bad oss alla att röra ner det i gräddfil (eller smålänninga-versionen:fil) och dippa. Sen dess har det rullat på. Holiday-dipp-påsen har skuffats ner i varukorgen var och varannan fredag och varit vår ständige vän på soffbordet. Serverat till allt i från "Bröderna Cartwright", "Dallas", "Uppdrag i Singapore" till "Kryzz" och "Sing-a-Long".

Men i en värld då hjulen rullar snabbare och vi knappt har tid att knäppa på TeVen, ja då har vi ju naturligtvis inte tid att röra ner lite pulver i gräddfil. Så, Estrellas produktavdelning brädade de färdigblandade dipperna som dykt upp genom att lansera dippen direkt i chipsen.

Smart idé. På papperet.

Smaken är mer en hint av Holiday. En hint som försvinner ganska snabbt. Man får möla i sig en grabbnäve för att få smaken att stanna kvar i munhålan och på smaklökarna mer än 10 sekunder. Däremot en uppsida är att det finns en viss smak av potatis. Va?? Potatissmak? På chips??

Chips, denna sönderkryddade och genomfriterade potatiskiva har ju länge varit helt befriad från potatissmak. Sen kom lantchipsen och tog tillbaka lite mark i knölens ära. Nu, vardagschipsets tur - en liten förnimmelse av härlig potatissmak.

Och det är det mest positiva. Holiday är inte äckligt. Men den som förväntar sig en explosion av smak kommer att inse att man har köpt en ettöres-puff istället för en fyrverkerilåda.

Vi vill inte låta bakåtsträvande och konservativa, men att röra ihop sig en dipp (om man gillar det) skall inte vara så jäkla jobbigt. Fortsätt med det.

Men köp Holiday och skapa er en egen uppfattning. Kanske faller smakkombinationen er på läppen ändå. Tänk bort dippen, tänk fräscha chips med smak av lite paprika och lök samt härlig potatis. Som en semester i munnen kanske?

Dax för päronen!

Päronen, denna naturkraft som legat och varit en favoritvuxensmak bland stilldrinks och smaksatt vatten. Nu blir det sprit!

Absolut kastar in en Absolut Pears!

"ABSOLUT PEARS has a fresh delicate taste of mellow pears and a long fruity aftertaste. As with all members of the ABSOLUT VODKA family, it is made from all natural ingredients and contains no added sugar or sweetener." står det att läsa i deras pressrelease.

Vidare utvecklar man tanken kring smaken: “Pears are naturally more tempting than the traditional apple – they are delicate, soft and unique. Only in season for a few months of the year. Who can resist a perfect Anjou pear?”

Nä, vem kan motstå päron? Ja, vi lär få motstå vårt suktande efter päron tills januari 2007 om du bor ui USA annars finns den i en taxfree-shop nära dig maj 2007.

Helt plötsligt blev våra reseplaner ändrade...

(lite klippt från Absoluts hemsida)

Läsvärt

Dagens upplaga av Världens Bästa Tidning erbjuder intressant läsning för den snabbmatsintresserade. Dock känner vi oss lite försummade att inte ha blivit intervjuade...

Läs om "Bukfyllans Revansch"







(erik w, författare till artikeln, maila oss gärna om du vill ha vår syn på saken.. Och tack SvD för lånet av bilden.)

Grattis på namnsdagen!!

Idag är det Sibylla. Det firar vi med att gå till närmsta Sibylla-kiosk och inmundigare en klassisk korv med bröd, eller en mosbricka, eller en 90-grammare eller...ja, nåt gött i alla fall.

Dessutom bjuckar Sibylla själva på lite namnsdagsgött!

Kali Orexi!

Vi gick till Sandys för en skön sallad. Medelhavets värme var vad vi fick.


När sensommaren övergår till höst så börjar många laga soppor och burra ihop sig i tjocka tröjor. Så även vi. Men idag kände vi att lunchen kunde få ge oss smaken av den sköna sommarsalladens fräschör - kort sagt Sandys Caesar-sallad. God, fräsch och fyllig.

Väl på Götgatsbackens Sandys, nu i ny skrud, slogs vi av den långa kön och var nästan på väg nån annanstans. Men istället tog vi en tugga ur det sura äpplet och ställde oss sist. Av det sura äpplet blev det en segerns sötma istället.

Vi valde bort "det gamla vanliga". Riskade vår lunch med "en het grek". Lockande, pockande, lite ekivokt. Först så kom det ut en svartmuskig man i vita byxor och upknäppt skjortbröst och sa "Yassas Xtian"... Lite blygt och förfärat svarade vi att det var den varma mackan vi menade. Han slängde en tallrik i golvet och lämnade oss att vänta

Till slut fick vi den varma mackan. Och här måste vi inflika vår aversion mot mackor som lunch. Många gånger står man där med en sunkig saggig brödbit med nån alldeles för fet röra och ett salladsblad som är en förolämpning mot alla andra salladsblad. För 42 kronor...

Men den här heta greken sparkade så mycket sunkmacke-röv så det står härliga till. Det var den där härliga dan på Kreta-semestern 1989 "all over again". Medelhavet i en Macka!

En pita-ficka stor som en frisbee(inte tävlingsmodellerna, de är mycket större) vikt kring grillade auberginer, kyckling, tomater, oliver, sallad, lite rostad lök(jättegrekiskt) och feta till max. En salig blandning som balanserar mellan röra och fullastad macka. En macka där man inte kan bestämma sig om summan är större än delarna eller tvärtom.

Ja, man funderar lite när man ser att en vanlig varm macka kostar 65 spänn. Men det här var en hel måltid. Lätt!

Så vi rekommenderar starkt och upprepar rubriken "Kali Orexi" (smaklig måltid).

Smokey Lee

Sista svängen på festivalen. Last Man standing - Smokey Lee.

Festivalens sista affischnamn äntrar scenen. Det grå kalla vädret kanske ger honom en lite svårare uppgift än till exempel Chili Chase som gick på i strålande sol. Nu står vi festivalbesökare här, lite småkalla, lite förväntansfulla efter 2 ganska så halvljumma akter. Och hur går då giget?

Smokey Lee har med sig detta upp på scen:
Bröd, 150 g nötkött, baconstrips, 2 skivor cheddarost, 2 tomatskivor, sallad, lök, senapsdressing
alt. Bröd, kyckling, baconstrips, 1 tomatskiva, sallad, lök, senapsdressing

Med ett namn som Smokey Lee så hade man kanske väntat sig mer "Smokey" och mindre "Lee". Men så är inte fallet. Men en massa Lee är inte så tokigt det heller.

Lee i det här fallet betyder senapsdressing. Och bacon. I en förvånande saftig burgare. "Juicy Lee" hade nästan passat bättre.
- Baconet, den klassiska ingrediensen i temaburgare, nästan som ett mantra ("vi-måste-ha-bacon-på-vår-temaburgareeeee") raspar skönt med sin sälta i gommen.
- Senapsdressingen ger ett stingsligt bett, om än lite mjukt, på tungan.
- Grönsakerna ger den där fräscha känslan som en festivalbesökare behöver så här i slutet av en festival, då man är skitig, svettig och trött.

"Smokey Lee" räddar festivalbesöket. Kanske inte till 100%, men efter den monumentala öppningen med den starka Chili Chase så var man ju på topp, sedan har publiken snarare vaggats fram med Ronda Rhodes och Pepper Jack. Tills nu . Med en vivör på scenen, en sann estradör i, om inte sitt esse, så med en glimt i ögonvrån ser han till att vi lämnar festivalområdet med mungiporna pekandes uppåt.

Ses nästa festivalsommar!

Rå power

För först gången i Sverige arrangeras mästerskap i Sushi. Kan man tävla i fisk?

Jajjemensan, det går hur bra som helst. Och det bevisas redan den 11 November. I samband med matmässan(se vilket underbart ord, MatMässa) Det Goda Köket i Älvsjö i Stockholm passar man på att plocka dit rå fisk, ris och allehanda tillbehör. Allt för att ta reda på vem som är Kungen över alla där, i Sushi.

Nischat? Marginellt intressant? Nja, inte riktigt. Det finns ca 280 restauranger som serverar sushi i Sverige - varav 180 av dom i StorStockholm. Så både du som läser och dina vänner ser till att rulla in en och annan "California Roll" i gapet titt som tätt. Bara så att ni vet...

Snabbmat? Ja, eftersom - här kommer vårt mantra - snabbmat är ett serveringssätt. Inget annat. Och sushi som ju tar lite tid att förbereda, likt slowfood, serveras ju på bästa fastfood-manér över-jäkla-allt. Så det är klart att vi är uppspelta.

Gå på mässan, kolla tävlingen. Ni kommer att bli rikligt belönade upplevelsemässigt tror vi!

OBS! På deras hemsida så finns det en länk till SushiguidenOnline. Gå in där kolla var du kan köpa sushi. Bra sida med både kommentarer och betygsättning

(Vi på Redaktionen gillar mest Sushihuset på Brahegatan och dess "In-n'-Out-Roll".)

Ett spännande möte

Dagen inleddes på bästa möjliga sätt. Hela Redaktionen fick träffa en av våra favoriter, som inspirerade och bröt bröd med oss.

Vi åt en full frulle på Doddes med Lisa. Varsin SausageMcMuffin, delade en frukostmacka, juice och en yoghurt. Ja, och kaffe då.

Vi enades om att yoghurten god men lite för söt, vaniljsmaken kunde vi gärna varit utan, men Lisa hade kanske behållit den - men mer nedtonat.

Frukostmackan var god, Lisa kanske önskade sig lite mer krispig yta och lanserade tanken på brödet som perfekt för en hamburgare. Tja, varför inte säger vi?

Sausage McMuffin är ju lite av "juvelen i Kronan" med sin peppriga smak och gyllengula ost/omelettsmak. Där var vi båda rörande överens.

Och medan vi satt där fick vi både lära oss en hel del - hur juice kan användas i matlagning, bra asiatiska krogar i Malmö och tog upp ett spår om Doddes gamla "McLean" som vi skall ta tag i och söka efter mer info om.


Vi äter gärna frulle med Lisa igen. Hoppas att hon vill göra detsamma. Om inte, ja då får vi inspireras via hennes blogg. Och det tycker vi att alla skall göra!

(Lisa, du får mer än gärna rätta ev. fel i ovanstående text, det är skrivet fritt ur minnet och med glädjeruset fortfarande omtumlande i knoppen så kan vi ju ha fått något om bakfoten och hoppas att det är okej att vi lånade bilden av dej).

En till länk

Vi skäms och publicerar en favoritlänk och en ursäkt.

Vår vardag har så många gånger räddats av "Matplatsen". Sjävklart skall vi lägga upp den så att alla kan få ta del av en bra blogg! Låt er inspireras!

("VickanTickan", vi står på våra bara knän med knäppta händer och ber dig att finna förlåtelse i ditt hjärta. Tänk om vi inte hade din tortilla-pizza, hur skulle livet te sig då?)

Taco Bell, en gång för alla

Vi var uppspelta och fick våra illusioner näst intill raserade. Men trillar man av hästen så skall man ju upp i sadeln igen...


Sagt o gjort, vi fattade mod och begav oss till Taco Bell, denna gång i CNN Center, Atlanta, GA.
Lätt desillusionerade så var vi både tveksamma och något rädda. Vad skulle vi beställa? Nytt eller samma? Hur skulle vi förhålla oss - lätt kritiska eller glädjefyllt optimistiska. Och som vanligt, eftersom vi delat upp oss så var det bara undertecknad som kunde smaka av - hur mycket mäktar man med rent fysiskt och hur mycket behövs för att leverera någotsånär trovärdigt heltäckande resultat?

Vi, Xtian med en bisittare som understöd, plockade in följande:

Double Decker Taco - A warm, soft, flour tortilla spread with hearty beans and wrapped around a crunchy, corn taco shell filled with seasoned ground beef, crisp, shredded lettuce, and real cheddar cheese.

Chili Cheese Burrito - A warm, soft, flour tortilla wrapped around hearty beef chili and real cheddar cheese, then melted to perfection

Chicken Quesadilla - Grilled and marinated all-white-meat chicken combined with a blend of three melted cheeses — pepperjack, cheddar and mozzarella — and a creamy Jalapeño sauce all folded in a freshly toasted tortilla.

och som ett tecken från Snabbmats-Gudarna: vi vann en tävling när vi stod o väntade på vår mat(man droppade mynt i en vattencylinder, landade myntet på "rätt"avsats så vann man. Mat). Vi lyckades med vår dime(10 cent) vinna en

Bean Burrito - A warm, soft, flour tortilla wrapped around hearty beans, real cheddar cheese, tangy red sauce and diced onions.

Tänka sig, "vi som aldrig vinner nåt". Det här lovar gott - i dubbel bemärkelse!

Chicken quesadillan kan redan från början förpassas till hyllan över "lyckat val". Gott med en perfekt mix av ost, kyckling och bröd. och inte så mycket mer. Hysad styrka tack vare jalapeñon. En riktigt hit. Tjohoo!

På samma sätt kan man direkt förpassa Bean Burriton till lådan där man har skräp. Ta en tortilla, mosa bönor till oigenkännlighet, krydda inte värst mycket och ta ostsås utan tryck i med en sås utan smak. Servera varm. That's it and that's that. Synd.

Chili Cheese Burriton har iallafall ett stänk av smak, chilin. Det tillsammans med ostsås blir en röra som kan tilltala den bakfulle eller för den delen, den berusade. Eftersom vi inte var någotdera så kändes den lite väl rinnig, lite väl mycket kladd för att vara motiverat. No offense mot kladd, vi älskar kladdigt och gössigt. Men även vi kan tycka att det blir för mycket av det goda(svårt att tro, vi vet).

Höjdpunkten var Double Decker tacon. I och med en tortilla på utsidan så slipper du spillet från en vanlig, hård, taco. Men du får kraset och krispigheten av tacoskalet ändå. Bara känslan är en höjdare. Dessutom är det en klassisk blandning av kött, ost och grönsaker, med en lätt touch av bönor som en liten len kick i munnen. Japp, det här var något vi gärna återvänder till.

Ja, vad blir då vår slutsats av Taco Bell, detta till synes ouppnåeliga som fick sig ett platt fall men som reste sig likt en Fenix ur askan...

- Gör ditt val noga. Allt på menyn är inte munguld som glimmar. Taco Bell har sina guldkorn men det finns även kattguld för den alltför omdömeslöse -

Vi gillar fortfarande Taco Bell jättemycket. Men vi är kanske inte lika okritiskt hyllande. Snarare en matglädje med mognad. En vaksam optimism. Ja, ni vet.


Mmmm.... Nu längtar vi dit igen... När kan vi åka?

Höstmörker

En klassiker faller för trender och klarar inte av det.


Kexchoklad. Denna ikon i svenska godisdiskar. Den mättande, söta, frasiga kexbiten med underbar ljus choklad i ett tunt lager runt om. "För god att kolsyra", för att travestera en känd stilldrink-payoff!

Men nu är det nån i Ljungsbro som har tittat lite för långt utanför fabrikens väggar. Sett vad som händer i delar av godisvärlden. Sett vad det finns för "finchoklad" på marknaden. Och tänkt på egen hand.

Hur blir det då? Jo, en kexchoklad "doppad i mörk choklad"!. Vi sprang på en på 7-11, liten styckebit med "ÅRE 2007"-loggan tryckt på.

Låt oss hoppas att det är en tillfällig grej för att pusha ÅRE 2007. Hur det nu skulle kunna locka fler att åka o kolla på VM...
För det smakar vämjeligt. Det smakar gam-chokla'. Det passar inte in. Det är rent fel. Det är en skam.

Lägg av! Låt oss möta hösten i ljusets tecken. Och ni läsare, låt er inte lockas över till den Mörka Sidan.

Pink Ribbon

Nu är det full fart med insamlingar till forskning kring Bröstcancer. Ni vet, det Rosa Bandet.

Själv så köpte vi en specialfärgad rosa TicTac-box i USA där delar av förtjänsten går till forskning kring bröstcancer. Nu blir kanske en TicTac en hel del, men många bäckar små...

Och dessutom kan du ju skänka pengar här i Sverige. Några av våra vänner i matblogg-träsket;Ragazze har en insamling på gång.

Istället för att vi startar egen så tycker vi att det är bättre om ni går dit och skänker pengar. Eller någon annanstans går bra det med. Huvudsaken är att ni skänker pengar (vi är inte buskablyga här inte..).

Tackar o bockar.

Dagens viktigaste mål!

Återigen en gammal post som blir ny med hjälp av avsmakning. "Morgonstund har guld i mund "kan vi konstatera.


I morse fick det odiskutabla nöjet att smaka på McDonalds nya satsning "Frukostmackan". Trots en redan fullspäckad frullemeny så kanske inte "Hash Browns" slagit sig in riktigt i den svenska folksjälen. Således anpassar man sig till marknaden. Med gott resultat!

Frukostmackan som, vid en första anblick ser ut som en ciabatta, är en rejäl macka. Som tur är det inte det numera ganska trötta ciabatta-brödet, utan en lagom mjuk brödbit med en lite lätt krispig yta. Smakar nyttigt. Pålägget är klassisk skinka med smakrik ost(Wästgöta kloster) och sallad och tomat. Perfekt svensk frukostmacke-harmoni. Som hemma men med lite golden touch kan man säga.

Paketet med tropicanajuice och kaffe för 29 pix är ett bra pris. Perfekt till frukostmötet till exempel. (Om man nu inte jobbar på reklambyrå i centrala Stockholm och bara måååste ha sin chai latte och surdegsbröd med parma och mozza. Eller är det snabbkaffe som gäller nu, vi hör rykten om att vanligt Nescafé har blivit inne på byråerna som har fullt upp, kanske är det bara webbyråerna? Eller hur är det egentligen? Alla ni reklamare som läser (japp, vi ser er..) kom gärna med feedback.) Eller kanske bara till sig själv.

Rekommendation: köp. Det är gott och stadigt att ha i sig för en krävande dag!