18 nov 2005

PYTTsan

Lång dag, sen afton. Magen kurrar(inget ovanligt..).

Bäste vännen frysen erbjuder svar på frågan "Vad kan jag äta som ej har nån tid att laga?"

Felix Pytt i Panna, denna mångårige vän på matvägen, kantad av av plötsliga hungeranfall, onödiga bukfyllor och nödlösningar i stressad vardag.

Men nu måste vänskapen upphöra. Vänner som sviker förtjänar att förpassas till "flyktigt bekanta". Glöm julkort och festinbjudningar.


Maken till tristess och lågkvalitativt oengagemang har vi sällan sett(smakat) maken på.
Om ordet "långvård" hade haft en smak så var det denna vi träffade på.
"Köttet " var som att tugga på papper, som man gjorde när man var liten och tuggade skrivpapper och skjöt ut ärtrör (avslöjade vi för mycket nu om vår barndom nu..?).

Inte ens Ketchupens Rolls Royce - HP-sauce kunde hjälpa detta sjunkande skepp på den snabba matens regatta.

Kanske låter det överdrivet?
Men ta er bästa vän, låt denne svika er å det grövsta och lämna er besvikna, förvånade och oklädsamt gråtande på en blåsig leråker i norra Skåne en regnig höstkväll.

Så känns det.

Farväl Felix Pytt. Det var trevligt så länge det varade. Nu är det slut. Ni har inte chans på oss längre.

Inga kommentarer: